Äventyret är över!

Och på något sätt hade jag tänkt att jag skulle försöka sammanfatta det hela här, knyta ihop backpackerpåsen, men jag vet inte hur jag ska lyckas! Alla vill träffas och höra hela historien, men hur sammanfattar man de tre, nästan fyra, galnaste månaderna av sitt liv på en timmes fika, en förfest eller ens i ett blogginlägg? Omöjligt! Det har varit alldels, alldeles underbart! Trots att jag kan ge er händelser bit för bit kan jag aldrig ge er känslan av att vara i Asien, så olikt från allt du växt upp med. Finns inget sätt att förklara glädjen av att vara fri och på resande fot, rädslan som kommer ibland över att vara ensam så långt från allt man vet, förvirringen över hur man ska betee sig. Det går inte förklara känslan av att stå inför ett vattenfall i en djungel med svettig rygg, stirra upp på en jätteskyskrapa i en storstad med fler invånare än Sverige, se skrattande barn i en fattig bergsby, bli smygfotad av en galen indier eller pruta med en skrattande Kambodjan. Finns inget sätt att ge er hela bilden! Ett minne för livet; skratt och lycka, gråt och desperation, ensamhet och vänner, god mat och magsjuka, stränder och storstäder, glada asiater och rånare. Here it goes, nu gör jag ett försök att ge er alltihopa, hela resan, hela äventyret, i en ohanterlig jätteportion:

The Map

Klicka på bilden! Jag la in Sverige så att ni geografihandikappade också kan få lite längdperspektiv. De svarta understrukna namnen är länder jag besökt, svarta underukna med rött är städer, heltröda är stränder, gröna är öar!

Det hela började i Mumbai, Indien, den 1 november 2008, världens galnatse flygplats, alla stirrar, du har ingen aning om vart du ska, en knuff här och en där, flyget till Goa går snart! Bara två timmar sömn inatt i en obekväm flygplansstol! Förstår fortfarande inte att jag faktiskt hittade fram, och det är nästan lika svårt att förstå att det bara Steffis kompis Steffi, jag, Tobi, Niko, Steffi, George och David på underbara Butterfly Beach!tog några dagar innan jag träffade Tobi och Steffi! :) Glömmer aldrig Tobis; "Hello, are you Linda from Sweden?" på ett skabbigt hotell i Colva. Familj- och pensionärstranden som gjorde mig dödeppig. Några dagar senare nere på hippa beachen Palolem träffade vi deras polare David och Niko. Endagsutflygt till underbara öde Butterfly beach och mopperesa Jag i Gokarna.till Agonda under absolut storm, inte ens underkläderna var torra när vi kom hem! Långa nätter på filtar med tända ljus med hela gänget, nattsim och en drink på Café to Far... och innan jag visste ordet av satt jag på engelsmannen Georges veranda med inbjudan till Singapore. Vi reste i alla fall vidare allihop, till underbara "känn-dig-som-hemma"-Ohm-beach utanför heliga och underbart vackra staden Gokarna. Där träffade vi Sabrina och Karin från Schweiz och såklart James från England! Vi spanade på delfiner och gjorde galna "torpeedos", drack chaite och spelade coronne.

Vidare ner till storstaden Trivandrum, bli utskällda och nästan Vår vackra husbåt!kidnappade av en galen tant innan en mitt-i-natten-taxi med pizza till Varkala. Väldigt vacker strand under en klippa, gulligt hotell med tysk ägare. Vidare till Allepey, På tur.charmig lite stad vid kanalerna där vi hoppade på husbåten! Åh, den vackra husbåten i flätad bambu, med plats för fyra, bebodd av nio. Med all öl och indisk skitwhiskey med Cola, all superstark mat och mängder med shithead, all sol, bad, risfällt och skumma lekar från Europas alla hörn. Två galna dagar innan vi tog oss vidare till Thekkady och förälskade oss i Charles som visade oss runt och fixade allt! Eelefantridning, teplantage-tur och nakenmassage med massor av olja. Sen en en-dagstrekk i ett tigerreservat med gröna vyer, vattenfall, bad, båt och massor med over-sized-djur. Nästa stop; Fort Cochin för hela slanten, underbar liten fiskarby med gulliga små trähus som för tankarna till typ Spikarna. Slappardagarar med lite turistsightseeing, massa kyrkor och tempel, från en Royal Ensfield, jättelika fiskenät och sydindisk musik. Hejdå-fest på hotelltaket med ännumer billig whiskey och vår älskade ljudlek. Sista tågresan i Indien var melankolisk, älskar indiska tåg! Den tog mig, David och Niko till Chennai, varifrån mitt flyg gick till Singapore.


Singapore är så vacker att det får mig att dansa ;) Så det vart Linda och George i Singapore, med start den 25:e! Superrent, superdyrt. MRT, Orchid Road, Botanical Garden, Asian Civilasiation Museum. Uppbyggda plastic-fantastic ön Sentosa Island med aqua-park och rosa delfiner. En Galen drink på 70-store-bar och en öl på innestället Clarke Quey innan vi dissade det lilla stad-landet för Malaysia och Kuala Lumpur, Pentronas Towers. Märkigt.med regnsäsong! Det var lite blött på sina håll, men vi hann med en hel del. Vårt hotell var grymt, träffade loads med soft folk. Chinatown var också en favorit, det var lika galet som att faktiskt vara i Kina! Vi turistade runt på en friflygande fågelpark, shoppade, kollade in Kuala Lumpur-tower, och var in i galna köpcentret under Petronas-towers. Promenderade överallt. 35 grader. Puh. Sen vidare till ön Penang och Georgetown där vi fixade Thailand-visum. Drog till stranden Batu Ferringhi; kvällsdopp varje natt med öl, drinkar och R.E.Ms Night Swimming. Jim var knölen i arslet, nyreligös tok snackade hittepå-historier non stop som både jag och George var för snälla för att inte lyssna på.


Sen, den 5:e december, var det Thailand som gällde! Det första vi gjorde var att åka till Koh Pha-Ngan för att boka boende över jul, spännande minibussresa som superflummiga amerikanen Zack förgyllde. Jag stannade en natt innan jag dissade George för att träffa mammsen och pappsen i Hua Hin. Denna gång med en båtresa som samma Zack förgyllde. Först ville dom knappt släppa in mig, skitig backpacker, på det fyrstjärniga lyxhotellet, men sen! Tre nätter i fluffiga vita lakan och hur mycket bacon jag ville till frukost. Med familjen! Yeah! Sol och bad, galet god mat, massor med shopping. Semster i semestern innan jag vinkade adjö och tog båten ner till George på Koh George Snorklar med Hat Sairee som bakgrund.Tao och "dyk-eller-dö"-stranden Hat Sairee. Där var det... *trumvirvel* dykarcert för hela slanten! Big Blue! Där vi bodde granne med Johanna och Dan, Georges gamla polare från Sundsvall. Hydda vid havet, kristallklart vatten och extra small-storlek på dykardräkten, för det bestämde instruktören G. Ni skulle sett blåmärkena efter sömmarna! 3 dagar, 4 dyk: max 18m. Vi såg alla möjliga olika sorters fiskar, alla möjliga olika sorts växter och bara förundrades över att sväva runt tyngdlös. Sista dyket lekte vi bara, Vår älskade Freedom Beach, men ingenting utan Freedom bar!G var bästa instruktören. När vi väl fått certifikat blev det festfestfest med hela dykgänget! Och dagen efter stapplade vi döbakis iväg till nästa strand på ön, eller egentligen-ingen-strand-alls-på-dagarna; Chalok Ban Kao. Där vi hittade super-poppis Shark Bay och underbart reggaesköna Freedom Beach med tillhörande Freedom Bar. Ja, vi fastnade och blev kvar i typ några veckor eller så. Ja, vi gjorde av med grymma pengar på att hänga på Freedom Bar varje eftermiddag och dricka öl och drinkar. Förlåt, så får man inte göra, och nej, jag blev inte alkoholist.


Hat Yao på Koh Pha-NangSen vart det Koh Pha-Ngan igen, och denna gång var det bara några dagar fram till jul! Grym strand, bara ungdomar, god mat och fin hydda PÅ stranden. Julafton kom, liksom Full Moon-partyt, riktigt helkväll! Jag och George drack två 35ml-sangsom-buckets, dansade hela natten och åt pannkaka på beachen i soluppgången. Jag, längst fram i Kanoten i Krabi!Åkte lastbilsflaktaxi hem klockan 7, vi, 3 sundsvallsbor, 5 andra svenskar och ja, en DJ på festen spelade Boten Anna vid tillfälle. Det var som hemma, fast fullare och drygare svenskar. Några dagar solochbad och sen åkte vi sardin-buss till Krabi, bodde på hemska turist-stranden Ao Nang i ett dygn innan v tog oss till backpackeroasen Hat Ton Sai, och fick hyddan med den omtalade betongskabbtoan. Vi hann med en dag där vi kanotade runt halva Krabi innan jag blev stört magsjuk. Spydde i ett dygn, efter några dagar insjuknade George och vi var sjuk i en vecka. Den veckan spenderades i sängs i Krabi Town, där inget av allt planerat blev gjort.


Sen bar det av till Bangkok med nattbuss och ett mycket tveksamt bussbolag som snodde 3000kr var av oss genom att ta våra väskor från mellan våra ben när vi sov, samt gå igenom våra ryggor i bagageutrymmet. Ungefär Livet på en trappa, Grand Palace.här tappade jag min tro på mänskligheten. Väl i Bangkok och med hotell på Khao San Road tog det bara några timmar innan Charlotte, Georges syster anlände. Och det vart några riktigt trevliga dagar med all form turistaktivitet man kan tänka sig (utom ping-pong-show). Underbara jättemarknaden Weekendmarket, sen rosa-sarong-timmarna i Grand Palace med Emerald Buddah, Wat Poh med Declining Buddah och en dag med fönstershopping, promenader och mat på Indiska gatan i coola China Town, alltid grymmaste stadsdelen. Sen vart det några sola-dagar ensam i Bangkok innan... *trumvirvel igen*


Lars kom! 12 januari. Vi stannade en dag i Bangkok och fick bukt på lite jetlag innan vi drog till Koh Chang, fick en riktigt sjysst hydda jättenära havet på Lonley Beach, och välkomnades med ett galet Half Moon-party. Softare än det på den hela festen på Koh Pha-Nang, vi träffade Ishockeyspelande kanadensare, Bob Marley-kopior till thailändare och alltid lika högludda Israeler. En vecka vart det innan vi for till Koh Mak där alla är så underbart snälla och genuina. Vi hamnade på nästan-som-hemma-guesthouset-Sunset Bungalows, riktigt skönt ställe, tyvärr utan strand. Hyrde moppe, kände oss lite fria, spelade shithead (jag vann, hela tiden) och drack öl innan vi lämnade landet.


Kambodja; lika dirty and dodgy som Indien. För att ta sig från Krong Koh Kong, gränsstaden, till Phnom Penn, 20 mil? Vart vi tvungna att byta buss 4 gånger, för det var fyra floder som korsade vägen. Promenera över bro eller åka "båt". Phnom Penn ja, roligt hotell vid sjön Boeng Kak, backpackerområdet. Vi gjorde allt klassiskt, Wat Phnom, Grand palace med Silverpagodan och National Museum. Vi hann med gamla tortyrfängelset S-21 och massgraven på Killing Field från Pol Pots välde. Sista dagen tog vi en titt på läskigt billiga Russian Market, $1 för ett linne, $2 för en t-shirt? Jatack. Sen vart det ner till Koh Tonsay, via Kep. Det mest spartanska ever. Bambuhydda, el mellan 18 - 21 och ris eller nudlar tre gånger om dagen. Squat-toilet och hink-dusch 100m bort och fler djur en på en ladugård hemma. Vi orkade det i två dygn innan det vart "lyxhotell" i Kep. Underbar strandstad, skulle kunna passa in i södra Europa. Från Kep vart det bussresa till konstrasternas Siam Reap,  antingen jättedyrt, eller jättebilligt. Underbar mat och mycket folk och härlig shopping på Central Market. Första dagen i Siam Reap fick vi en gratis solnedgång inom Angkor Wat, på Phnom Bakeng. Dagen efter vart det helt underbar tempeltur med start 05.00: Angkor Wat, Angkor Thom med templen Bayon och Baphon och kändisarna Terrance of Elefants och Terrace of the Leaper King, sist Tha Prohm. Som ingenting jag någonsin gjort förut.


Vår überhydda i Pai!Från Siam Reap tog vi bussen tillbaka till Bangkok, på Kambodjasidan tog 10 mil 8 timmar på stampad jordväg med en buss från tidigt 1600-tal. Från Bangkok vart det buss upp till Pai där vi hookade upp med George, vi hyrde cyklar och cyklade till ett vattenfall oJag, snart armlös under trekkingen.ch gjorde en tvådagars-trekk, nio pers; två australiernare, två italienskor, en irländare och en engelska, förutom oss, och en underbar guide vid namn Popcorn. Vi promenerade hela dagarna i 35 gradig värme, upp och ner, upp och ner, åt ute i skogen i hemmasnickrad servis och övernattade i en liten fattig bergsby där inte ens jag kunde motstå barnen, gulligast i Thailand. På natten sov vi nästan utomhus i 10 grader, med fler djur än på Koh Tonsay, vilket man kunnat tro var omöjligt, men nejdå!
 
Oasen Lumphini ParkVäl tillbaka i Pai vart det reggaefestival, och dagen efter åkte George tillbaka till Bangkok och vi till Chiang Mai, där vi promenerade runt och såg staden och shoppade på massa olika marknader. Sen bar det av med nattbus till Bangkok där vi hade en hel dag med shopping och ett besök på Lumphini Park med tillhörande trampåt, och en hel natt med buckets på Kaoh San Road som avslutning på resan.


Dagen efter flög vi bakfulla hem till Sverige, redan på flyget ojade vi oss över hur fint och rent allting var, för att inte tala om hur bra service! Så kan det gå när man har ett nytt, friskt u-landsperspektiv.


Hello Sweden!

Yes, hemma! Sista dagarna i Thailand vart lite stressiga :) Eftersom att alla ville åka till Chiang Mai på söndagen, samma dag som oss... Vi tänkte väl inte på att alla ville hem från reggaefestivalen! Så fick vi bland de sista platserna i en extrainsatt jättebuss... Som knappt kom upp för backarna. Seriöst. Vi åkte 10km/h och föraren vart tvungen att stanna varje gång han växlade för att bussen inte orkade med. De 4 timmarna var väl säkert 5. För 10 mil. Härligt! Så vi kom inte till Chiang Mai förrän sent, typ 5, tog en tuk-tuk till ett hotell George rekommenderat, och blev avsläppta på helt, helt fel ställe (lurad av en tuk-tuk!). Så vi promenerade säkert i en halvtimme innan vi kom rätt och då var det fullt. Så ännu en halvtimme vart det nog innan vi hittade ännu ett rum, allt var uppbokat! Så vi såg inte mycket av Chiang Mai. Vi hann med söndagsmarknaden, shoppade lite asbilligt. Sen dagen efter gick vi iväg till en annan marknad, snarare marknad möter köpcentra, och shoppade ännu billigare! Galet. Promenderade runt och såg staden lite innan vi vart tvugna att ta nattbussen till Bangkok.

Sista dagen i Bangkok vart riktigt lyckad! Vi kom fram klockan 7 på morgonen, fick det enda rummet kvar på samma ställe som vi bodde första dagarna i Bangkok - och sjävlklart - samma rum. Sammanträffanden! Vi tog oss ner till Khao San Road och gjorde lite sista shopping, sen gav oss vi iväg med kanalbåt och skytrain till först lite shopping, och sen Lumphini Park, grymt! Vi promenderade runt och åkte trampbåt på sjön, såg flygande fiskar och så stört stora varaner. Typ zoo-stora. Sen vart det skytrain och flodbåt hem. Riktig heldag! På kvällen firade vi med att äta Italienskt på mitt gamla vanligt ställe sen jag väntade på Lars och vilka hamnar man brevid då om inte Victory och Kieran från trekkingen! Alltid sammanträffanden! Innan vi gick hem att sova satte vi oss på en av alla "barer" och tog en sista white-russian-bucket. Den tog! Helkväll vart det, hamnade i en djup disskution med en buddistisk Holländare om livet, universum och allting och jag gick hem med en rosa hink i ena handen och en blå i andra! Kan ju vara bra att ha hemma om jag blir sugen på en jättedrink ;D

Hyfsat tungt att komma upp dagefter klockan 7 och 9 var vi påväg till flygplatsen. Lite tax-free-shopping och Burger King innan vi hoppade på planet. Satt som kungar och "oh"-ade över hur lyxigt det är att åka flygplan! U-landsperspektiv, var rätt klockrent sagt av Christina :) Det gick jättefort att flyga! 10 timmar är ingenting längre :P Hej hej, U-landsperspektiv igen. Mellanlandade i Helsingfors, där de sjävklart vart tvugna att vara jävliga med vår sprit. "Man får bara ha 3dl vätskor i handbagaget", "jaha, men det är ju plomberat", "ja, men utanför EU, så det gills inte här!", så vi vart tvungen att faktiskt kliva ut på finsk mark i några sekunder och checka in Lars handbagage och gå igenom säkerthetskontrollen igen. Spännande, tre länder på en dag ;)

Hem kom vi iallafall. Fick mack-buffé av mamma och ramlade i (galet mjuk och skön) säng utmattade klockan 5 på natten vår tid (hrm, 23.00 alltså). Är fortfarande helt fuckad i huvudet och vaknar typ 8 varje morgon och kan inte somna om :P Men det är helt, helt undebart att vara hemma, trots att Sverige var lite för angelägen att bli av med mig och skickade in stora snöstormen både idag och igår. Och det stör mig knappt! Har ätit stuvade makaroner och falukorv som jag tjatat om i en evighet, helt underbart :D Mer god mamma-mat hela helgen innan vi åker hem och kanske får lite god Lars-mamma-mat? :)

Hemma klockan 17.00 på söndag. Ska bli soft att se lägenheten och Sundsvall igen efter 4 månader. 4 MÅNADER! Herregud. Rätt kärt återseende faktiskt, u-land ger perspektiv ;) Nu; välbehövd promenad. Och jag vill inte höra NÅGONTING om min vikt när jag kommer hem. Dom där 5 kilona bara liksom... satt sig ;) Tja!

I love Pai

Woa! Inne på referängen... Senaste veckan har varit galen. Vi kom till Bangkok i söndagskväll, resan tog 13h (bara 3 extra timmar!) och var inte lika farlig som George låtit oss tro. Första 10 milen tog i och för sig 8 timmar och var ungefär lika bra för ryggen som ett diskbrock, vägen var skit. Och eftersom att det är skitväg vill man inte sätta in bra bussar. "Skump" beskriver det hela rätt bra. Det sägs att vissa flygbolag sponsrar Kambodja för att hålla vägen i dåligt skick så att folk fortsätter flyga, och efter att ha sett vägen är det inte svårt att tro på... När chaffören gasade på flög vi högt i våra stolar och vart tvungen att hålla våra kramas för munnen för att inte dö i dammförgiftning.

Så fort vi klarat de 10 milen i Kambodja och tagit oss över gränsen till Thailand fick vi en VIP-buss med aircondition och superbekväma säten och resten av de 30 milen tog 4h. Skillnaden är så påfallande att man inte kan stå emot att säga "Wow!" och tycka att man kommit hem :)

Iallafall, en natt och en dag i Bangkok, lite shopping med spöregn (och jag erkänner: lite Burger King ;D) och klockan 18 tog vi nattbussen till Chang Mai. Ännu en evighet buss, jag, Lars och 50 israeler, klockan halv två när man som bäst försökte sova i sitt halvbakåtlutade superobekväma säte satt dom och lyssnade på musik och drack vodka red bull, japp, precis lika kul som det låter. Framme klockan sex på morgonen, och då drog vi direkt till busstationen och kirrade buss till Pai, där vi fortfarande är :) 10 mil minibuss; 3,5h. Nu kan ni räkna hur galet mycket buss vi åkt när vi väl var framme :P

Det första vi gjorde i Pai var att klev in på coolaste guesthouset i stan och fick sista rummet; en bungalow med utsikt över floden. Sen gick vi ut och käkade lunch och en timme efter att vi anlänt i Pai ramlade vi över George. Kanske inte sååå konstigt eftersom att det bor ca 3000 pers här, en underbar liten by med galen atmosfär och just precis nu är det reggae-festival och massor med folk. Synd bara att det är ungefär 10 grader på nätterna, samtidigt som det är 30 på dagarna! Förkylningsvarning :P

Men... dagen efter, den 6:e februari (snart kinesiskt nyår) hyrde vi cyklar, cyklade förbi en liten kinesisk by bara för sakens skull och sen vidare till ett vattenfall. 2 mil tur och retur, ena vägen bara uppför! Duktigt va? Det tog många timmar vill jag lova :P Efter det bokade vi en tvådagarstrekk, så igår och i förrgår var vi ute och vandrade. Det var grymt!

Vi var 9 pers, två australienska 21-årika killar, två Italienskor på 28+, en 29-årig tjej från England, en 26-årig kille från Irland och så vi. Härlig guide vid namn Corn, alias Pop-corn :) Första dagen var grymt! Vi började vandra runt 11, lite halvtorr höstskog och väldigt mycket upp och ner, vackra vyer! Men man måste förstå att det är 30 grader och strålande sol kombinerat med promenat uppför ett berg, svettigt... Runt ett vart det lunch, då började guiden med att göra skålar för vårt ris till alla i bambu, sen gjorde han kaffekoppar till alla i bambu, så kokade han kaffe i ett bamburör! Ja, det var tydligen fullt möjligt...

Vi vandrade i några timmar till och klockan fem var vi framme i Lahu-village. Liten hilltribe-by med trähus och bambutak. Djur överallt. Barn överallt. Och jag ska vara fin nog i kanten att inte berätta vad jag tycker om barn, men så fort vi visade oss i byn började alla småtjejor stirra på mig, viska och peka, och innan jag visste ordet av hade jag en unge i varje hand och en till hängande över varje arm. Så några timmar gick åt till att leka med Lahu-barn som bråkade om och turades om att få hålla mig i handen. Jag måste erkänna att dom var underbart söta, första barnen jag träffat som inte bett om pengar eller godis, dom var bara så glada att det lyste om dom! Jag antar att jag var lite för lik deras dockor? :P

Iallafall så åt vi tokgod middag som våran guide lagade. Och efter det satt vi och drack öl och fick smaka inhemskt risbrännvin. Australienarna vart tokfulla, betede sig som svin och spydde innan klockan ens slog midnatt. Vi skämdes inte alls! De fick deras straff dock när vi var uppe åtta och iväg nio dagen efter :P Ännu en timme upp och ner innan terrängen planade ut, dag två var faktiskt lite coolare eftersom att djungeln var frodigare, tätare och grönare. Vi skymtade också leriga bisons och vattenbufflar överallt :) Lunch runt 12 i en ny by, lite mer high tech denna gång. Vi hann inte se så mycket heller utan åt bara våra nudlar och ananas och var iväg igen. Några timmar till promenad, skönaste och vackraste timmarna på trekken! Vi följde floden, hoppade från sten till sten, vadade och badade. Underbart! :) Innan vi återvände till Pai hann vi ta oss en titt på Cave Lon, en ganska snygg grotta faktiskt, helst eftersom att jag nästan aldrig varit i grottor :)

Väl tillbaka var vi grymt trötta, men som sagt, reggae-festival! Så vi drog en bucket och hann med lite live-musik och en sista nutella-banan-pannkaka innan jag däckade av trötthet i sängen klockan två. Idag åker George till Chang Mai klockan 16 så nu har vi firat våran sista (och 5:e?) last night. Jag och Lars stannar över natten, smiter iväg till reggae-festivalen och åker till Chang Mai imorgonbitti. Stannar där en natt och åker nattbussen till Bangkok där vi har en shopping-dag innan vi åker hem den 13:e!

Men tro inte att jag kommer hem till Sundsvall, för jag stannar hos mammsen och pappsen några dagar. Kommer kanske hem-hem den 17:e eller så :) Nu ska vi försöka göra det bsta av de sista timmarna :P Ciao!

Kambodja med bilder.

Hey! Det var ett tag sen man skrev! Har fått igång kameran igen, köpte ett nytt minneskort. Trots att den strular lite fungerar den iallafall (med några nervösa sammanbrott). Siam Reap nu! Staden som bara handlar om Angkor Wat. Men vafan, jag berättar lite eftersom, så får ni historien med bilder... :)

Back to the beginning of it all. Koh Chang! Stranden och vår grymma hydda med havsutsikt (ja, ni ser väl havet någonstans där bakom..? ;P). Icke att förglömma: den gula hängmattan, julklapp från George. Han fick en rosa av mig, haha!



Efter Koh Chang rörde vi oss ju mot Koh Mak. Båtförd genom fiskstinna vatten. Bodde på Sunset, vår fina hydda! Lägg väl märket till den lilla snäckmobilen som jag tåtade ihop samma dag den där bilden tog (som jag nu släpar runt och hänger upp överallt ;D). Restaurangen, "stranden" brevid. Och så grymbilen! Fick ingen snyggare bild tyvärr, hemmasnickrad iallafall, med målningar på båda sidor, och snygg som fan.



Från Koh Mak tog vi oss till Kambodja. Här börjar det bli spännande. Första bilden är första bussen, två amerikanare hade otur. Vi fick deras platser (heja heja, numrerade biljetter) och de blev förpassade till... ja, jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det! Andra bilden är tagen på bilfärjan som tog oss över första floden, eller egentligen andra, men första åkte vi faktiskt buss över. Andra bilden är nästa flod, de fruktansvärt välsnickarade (...) flottarna. Tredje bilden börjar vi bli lite less, Lars i full promenad över bilbron, tror det är typ 35 grader och väskan hans väger nog 20kg. Minst! (kanske för att han bär massa grejer som är mina, god bless).



Framme i Phnom Penh! Utsikten från vårt rum på Floating Island och utsikten från verandan över floden, en öl i solnedgången? Jatack. Sen har vi bildern från National Museum först och sen Grand Palace. Andra dagens strapatser: S-21 först och sen en bild från Killing Field. Döskallarna som letats upp ur marken och nu står som ett monument mitt ute på fältet.



Från Phnom Penh vart det en liten omväg ner till Kep, vi kände att vi behövde lite strandliv i Kambodja. När vi kom fram till Kep var det marathon där, det visste vi såklart inte! Så för att få ett hotell åkte vi ut till en liten ö som heter Koh Tonsay, kaninön (inte att blandas ihop med Hat Ton Sai i Krabi). Nästan helt turistfri! Där hittade vi dessa små söta US$5-hyddor och hade det grymt, underbar strand! Men Kambodja är Kambodja och ödeö är ödeö! Grus i soppan: 1. Vi insåg att vi vart tvugna att leva på ris, frukost, lunch, middag. Bara inhemsk mat av tvivelaktig kvalité, kycklingen var bara ben, grönsakerna var sladdriga och köket var en eld och en wookpanna under ett litet palmbladstak (hej hej, magsjuka). 2. Bara squat-toilet (aj aj, magsjuka) och duschen var en stor balja med vatten och en liten balja med vatten. Skopa ur den stora med den lilla och häll över. Tada! 3. Vi bodde granne med ett par grisar, med tillhörande nöffande, öronflappande och kissande, hela natten. Alltså, jag sov nästan lika nära grisen som Lars! Tillsammans med nästsista bilden ger detta en fin bild av ön: Djur överallt! Kor, hundar med hundraelva valpar, katter, grisar, ormar, ödlor (den på bilden är säkert 30cm lång med svansen)... Ja. Det vart två dygn innan vi var lättade att åka över sundet tillbaka till fastlandet. Hejdå Tonsay!




Kep! Vi bodde på ett asfint hotell, lyx... Vi hade varit lyckliga över fyra väggar, vi dog nästan över chocken att ha hela faderullan, Kep Seaside Resort! Riktigt fräscht, fräschast hittills... Nymålade väggar, kaklat golv, rena mysiga handdukar, sköna sängar, ren toalett, balkong, fläkt! Och inte betala mer än $10. Det låg lite off till, ingen strand direkt under, men hade sånnadär små tak man kunde ligga under och läsa och mysa i en hängmatta. Samma sak nere på stranden. Grym liten strandstad förövrigt, hade lika gärna kunnat varit i södra Europa istället för Kambodja! En strandpromenad kantad med träd hela vägen. Små mysiga shacks med seafood (för dom som gillar sånt...). Härligt.



Från Kep vart det 11 timmar buss hit till Siam Reap, första timmarna satt vi i en liten buss fullproppad med lokalbefolkning som satt på golvet, framstudsande över stampad jordväg med en förare som hade seriösa problem och tutade varje minut, åt allt. ALLT. Vi misstänker att han satt in en extrahög tuta för att kompensera för något... Nåja. Vi bytte buss i Phnom Penh, så 7 timmar av resan var okej om man bortser från att bussen gick sönder och vi fick stanna var 5:e minut och skruva fast något, igen och igen sista timmen. Det är inte för inte som Kambodja ligger på samma utvecklingsnivå som Mosambique och Kongo när det gäller vägnät.

Och... Bapadaba! I förrgår var vi och såg första glimpsen av Templena av Angkor. Man får nämligen en gratis solnedgång om man köper biljetterna efter 5 dagen innan biljetten ska gälla. Så det var solnedgång med alla andra jävla turister på Phnom Bakeng. Och då menar jag ALLA jävla turister (se bild) :P



Dagen efter var vi uppe 4.30. Vår trogne tuk-tuk-chafför från dagen innan satt och väntade på oss 05.30 och klockan 6 fumlade vi igenom ett kolsvart Angkor Wat. Soluppgången var inte riktigt lika grym som soluppgången, men att se mamma tempel var obeskrivligt. Man måste vara där! Det går inte att beskriva eller ens visa med bilder hur STORT eller hur MAGNIFIKT det är (ja, jösses, jag hittar inget bättre ord!). Den två sista bilderna är på Lars och mig, och trots att vi är så små visar bilderna bara få procent av hela grejen. Man fattar inte! Byggt för hand! Pust...



Efter huvudattraktionen for vi vidare till Angkor Thom, en jättestad med murar, fullt med ruiner av gamla tempel. Vi såg först Bayon. Definitivt trea på min cool-lista. 43 torn med 4 huvuden på varje. Från håll ser det bara ut som en stenhög, men klättra några trappor (alltid med ungefär 75 grader lutning, jag skämtar inte! Alla tempel har trappor och alla trappor stiger säkert 3 meter upp för varje meters djup) och stå öga mot öga med ett jättefejs. Galet.



Efter Bayon höll vi oss kvar inom  Angkor Thom: Baphon. Enbart en av favoriterna för att det håller på att reustareras. Coolt att se dagens kambodjaner sitta med hammare och mejsel och göra gamla mönster. Men coolast för att det på typ 50-talet plockades isär bit för bit för att fixas till. Bitarna las ner på marken, numrerades och man antecknade noga på ritningar var de skulle sättas tillbaka. Sen kom Khmer Rogue på sin berserk och såklart förstörde man ritningarna. Så idag ligger hela templet utspilt på marken som om man huggt det att blöda ihjäl. Som ett enda pussel, omöjligt att bygga ihop igen.

Efter Baphon promenderade vi runt inanför murarna och kollade runt, andra känad sevärdheter där är bland annat Terrace of Elephants och Terrace of the Leper King. Båda enorma, såklart. Som ni ser på bilderna prickade vi den soligast och varmaste dagen att kolla in Angkor, när vi promenderade runt här var klockan 12, 35 grader varmt? Det är vartm vill jag lova. Inte en bris.

 

Sista templet av värde och lätt tvåan på coollistan. Tha Prohm! Enbart för att man inte tagit bort träden som växt över murar och tempel som man gjort överallt annars, det är grymt att se hur naturen äter upp det man en gång byggt. Lätt bäst atmosfär! Templet är även rätt känt för att man filmat här för Tomb Raider. Yay.



Vi såg galet många tempel igår, det går inte att minnas alla vid namn och till sist slutade vi fotografera alla småtempel. Bland annat för att kameran hotade med att äta upp bilderna. Det är nästan bara två tempel förutom de jag fotograferat som jag minns. Ena för att det är 50m högt och så pass litet att man inte gör annat än att klättra i supbranta trappor för att komma högst upp, inget för höjdrädda! (Lars stannade nere). Det andra är för att det i princip är helt bevarat, om än lite mossigt, trots att det är 1000 år. Och dessa minns jag inte ens namnen på. Förlåt...

Imorgon åker vi vidare till Bangkok, 10 timmar som enligt George ska vara våra värsta någonsin... Bussar som är så dåliga att det enda som slår dom är vägkvalitén. Sitta i knä på varandra och väskan och skumpa fram över stampad jord i några timmar. Det ser vi såklart fram emot. Från Bangkok åker vi till Chang Mai eller Pai, lite trekking innan vi åker tillbaka till Sverige :) Snart firar jag 100 dagar utan svensk mark! Och om 10 dagar sätter jag mina fötter där än en gång. Det känns nästan som ett äventyr det med! Vi ses snart :)


Kambodja

Resan mellan Thailand och Kambodja blev mer spännande än jag kunnat ana i mina vildaste fantasier. Vi visste att resan skulle ta 2 dagar, med en natt på hotell någonstans och lämnade Koh Mak klockan åtta på morgonen den 21:a med speedboat. Var framme i hamnen på fastlandet kl nio. Bussen skulle gå tio, på biljetten skrev dom istället halv elva och elva var vi iväg, fem pers i en minibuss. Soft. Vi var faktiskt framme vid gränsen klockan ett och resan var behaglig. Landövergången gick också bra,  vi fick hjälp med det mesta och "oj, vad trevligt att alla är så hjälpsamma" tänker man tills alla runt om en kräver 400 Baht för hjälpen. Som första dagen i Indien. Vad hände med att komma överens om något i förväg?

Vi var i Kambodja halv två, hoppade in i minibussen och förväntade oss några timmars körning innan vi skulle stanna för natten. En kvart senare stannar föraren. Underbart, en hel dag i Koh Kong alldeles vid gränsen. Dagen efter var vi uppe klockan halv åtta, minibussen som skulle åka åtta var iväg nio (ser ni mönstret?).

En halvtimme senare bytte vi till en stor buss, ut och på med 15 kg väska, gå, ner med väskan och in i bussen. Bussen åkte en timme innan vi stannade nästa gång, ut och på med 15kg väska, vandra igenom en liten kambodjansk by, köa i värmen av en hemmabyggd fiskgrill för att komma på en färja, åka färja, vandra till nästa buss, ner och in med väskan. Ännu en timme på en ny buss innan vi stannade igen, ut och upp med väskan, promendera ut på en av de 10 hemmabyggda flottar, ta sig över floden balanserandes med 20 andra utan att trilla i, promendera till nästa buss, ner och in med väskan. Ännu en timme innan vi stannade igen (det här är faktiskt sista gången, skönt va?) den här gången vart vi tvugna att gå över en färdigbyggd bilbro, typ 500-800m (fråga inte varför) och in i den sista bussen. Denna buss tog oss till Phom Penn med ett matstopp. Vi var framme klockan 4, hallelujah tänker ni, men då möttes vi av ett tuk-tuk-hav. "I drive you! I saw you first! Big family!", blunda och välja. Hemskt.

Vi bor numera på Floting Island vid Boeng Kak-sjön. Ännnu ett grymt Lonley Planet-hotell! Grym personal, överskottet går till ett barnhem för hivsmittade. Underbar utsikt och US$5 per natt för ett rum med egen toalett. 

Två dagar här och vi har hunnit med alla klassiska turistgrejer. Igår promenderade vi runt till Grand Palace med Silverpagodan, National Museum och Wat Phnom. Staden är rätt skitig, men charmig för att vara huvudstad med träd och växter nästan överallt. Jag har inte sett några stora slumområden än, som i andra huvudstäder, men man får som i Indien en del uppmärksamhet som turist.

Dagens upplevelser var inte lika trevliga, S-21 och Killing Fields. S-21 är ett skola som under Pol Pot-regimen byggdes om till fängelse komplett med tortyrkammare i massor. Av 14 000 fångar äverlevde inte ens ett dussin, och jag var glad att fotografierna på väggarna var för oskarpa för att kunna se alla förvridna, torterade kroppar riktigt. Ordet "hemskt" täcker inte känslan att se alla celler och läsa om familjemedlemmar till de döda, det går inte att förklara. De flesta från detta fängelse togs iallafall till Killing Fields för avrättning. En enorm massgrav i princip, med ett stort minnesmonumen/tempel i mitten med 800 av de skallar man hittat, sönderslagna, så man slog ihjäl männsikorna med trubbiga flöremål som spadar och påkar, för att kulor var för dyra. Förstår ni? För det gör inte jag. Dessa människor sägs varit motståndare till revolutionen, i museet kunde man ändå se bilder på hur man kastade upp bäbisar i luften och sköt mot dom som lerduvor. Motståndare..?

Men det är hemskt att se vad dessa människor gått igenom och trots det vara ett helt och fungerande land med trevliga männsikor... Två miljoner människor dog! Det är kanske kämparglöden som är ljuset i tunneln? Nu är det iallafall dags att smita iväg. Vi blir i Phnom Penn några fler dagar, Kambodja totalt kanske 2 veckor. Bör bli en omskakande upplevelse... Adjöss.


Teckenspråkets förlovade land.

Koh Mak. Har precis tagit en rejäl promenad mitt ut i ingenting i den 35 gradiga mitt-på-dagen-hettan för att boka biljetten till Kambodja, medans Lars ligger hemma och curar sin förkylning. Halvvägs till Ball Cafe brummade en thailändsk karl med jätteglipa mellan framtänderna förbi mig på sin moppe. Han stannade mitt på den stampade röda jordvägen, kollade på mig och pekade uppfodrande in mot "staden". Jag skakade på huvudet, pekade åt motsatt håll och sa; "Ao Nid Pier". Han la huvudet på sned och kollade beklagande på mig medans en svettdropp sakta ringlade ner över min nästipp, innan jag visste ordet av var han borta i ett moln av rött dam.

Jag insåg liksom att det på ett bra sätt målar upp bilden av Koh Mak. Stampad jordväg, allting är mitt ute i ingenting, vänliga människor och avsaknad av engelska. Killen vi först träffade på vårat hotell, han är alltid som en hel teater. När vi sa att vi skulle till Kambodja sa han att vi skulle akta oss, för där kunde man tydligen både bli både rånad och ficktjyvad. Allt förklarat i en femminuters show som involverade fingerpistoler mot huvudet, pang-pang och tomma fickor.

Det här är ett ställe man borde ge två veckor, slappande och utforskande, guesthouset där vi bor är perfekt för just det, avlägset och hemma-känsla. Nu har vi tyvärr bara två dagar. Och gör det bästa av situationen. Imorgon är vi påväg till Kambodja.

Koh Chang

Yeah! Trodde aldrig att Lars skulle få sin lilla rumpa till Thailand, men han lyckades! ;D Så underligt att ses igen, overkligt att hålla om varandra, men en dag senare var det som att vi inte varit från varandra, inte ens en vecka och än mindre två och en halv månad. Galet. Undebart också såklart! :)

Det vart en dags slappande på Kaoh San Road, innan vi tog bussen och båten till Koh Chang. 35 mil buss och 1 mil båt. Vi lämnade Bangkok 8 på morgonen och var framme på Koh Chang 6 på kvällen. Då var det en paketresa... Långsammaste ever, hur lyckas man? :P Iallafall hittade vi en taxi (eller två, vi vart tvgna att byta halvvägs, vad annars? ;D) och tog oss de milen till Lonley Beach. Vi blev avsläppta på den halvan av stranden som är ett stenrös och vart asbesvikna eftersom att vi väntade oss vacker sandstrand. Vi deppade lite, httade ett hotell, la ifrån oss väskorna och hittade stranden typ 1km därifrån. 

Dagen efter (innan vi visste ordet av) hade vi flyttat till mitt på stranden och befann oss mitt uppe i Half Moon Partyt här, galet. Festen var typ mycket mindre, men bättre än Full Moon Partyt, mindre sell out, mer atmosfär. Träffade knäppa hockeyspelaned kanadensare som tvingade i oss stackars Svenskar en bucket. Här gäller regeln; du vet att det var en lyckad fest om dina skor sakas ur högen och du tvingas gå hem i 43:or (men misströsta inte, jag hittade mina skor tre dagar efter och snodde tillbaka dom).

Iallafall, hyddorna är grymma (vi har riktiga fönsterruntor! Första gången...). Alldeles på stranden! Vi har satt upp min julklapp från George, en knallgul hängmatta på altanen. Ligger på stranden hela dagarna, vacker är den! Helt klart minst bebyggd av alla stränder hittills, inget korallrev och inga limestones, men grymt är det! :) Imorgon drar vi dock. Tiden flyger här, nästan en vecka snart. Vi har bokat båt till Koh Mak, där vi stannar några dagar och solar och badar på de i det närmsta okomersialliserade stränderna (enligt Rough Guide 2006), innan det blir Sihanoukville eller Phnom Penn i Kambodja beroende på hur strandsugna vi är och på om vi vill hinner fatt syskonen Lewis eller ej.

Jajamen, då vet ni att jag lever! Nu ska vi följa seden och gå och köpa öl och chips och slå oss ner på verandan och inta denna beprövade aptitfrämjare innan vi ger oss ut och gör ön osäker ;D Ciao!


Nä, jag har inte tråkigt.

Blä, senaste dagarna har jag inte gjort nagot vettigt alls, bara solat och legat vid poolen i ren tristess. Längtar så galet mycket efter Lars att jag knappt orkar ta mig för någonting. Tänkte försöka göra något vettigt iallafall! Alltså lägga upp bilder :) Har hittat ett bra dataställe faktiskt, som är rätt billigt också. 8kr i timmen...

Det "vettiga" jag faktiskt gjort de senaste dagarna är att vaxa ben + lår + armar + (ajajaja) armhålor. 100 spänn sammanlagt och det var en rätt smärtsam historia :D Känner mig som en bäbis nu, hårlös... Haha, det var lätt värt att testa en gång. Men det är inget jag skulle fortsätta med... Det gör helt enkelt för ont! Nåja.

Första bilderna: Chalok Ban Koh, andra beachen på Koh Tao efter Hat Siaree. Andra bilden är tagen från en utsiktspunkt som George gick till. Aslångt, rätt upp, så jag solade istallet ;D Verkar ha missat något, huh?



Freedom Beach! Drömstranden som vi hittade granne med Chalok. Andra bilden är den grymma reggeabaren, tredje bilden ar restaurangen uppe på klippan och sista är jag läsandes Da Vici-koden i solnedgången.



Efter Koh Tao, jul på Koh Pha-Nang, grannens julpynt, haha! Lite julfeeling iallafall... Först förfest, sen bakis. Haha, kameran fick stanna hemma på själva festen som tydligen ska vara ficktjuvarnas paradis. Snygg krigsmålning?  Någon israelit kom och målade ner mig med hebreiska ord (haha, grattis George som har fingrarna ivägen på enda bilden på hela kluddet). Vete fan vad det stod, måste erkänna att Georges målning var lite snyggare :P



Påväg till Krabi! Typ mitt på dagen, galet varmt, bärandes på 15kg väska... Fan vad jag var arg på George när han tog den där bilden på mig. Jag ville döda honom redan innan, så efteråt var det tur för han att han höll sig borta ;P Andra bilden är efter att jag fick i mig lite mat, bagageutrymmet på Krabibussen, trångt som fan, konstigt förresten att jag och George kom undan med att låtsas vara tvillingar i Malaysia? ;D Sista bilden är från bagageutrymmet igen, tagen sista fem minutrarna när alla redan klivit av.



Krabi! Hat Ton Sai, en liten fin strandbild, sen en bild på utsidan av vår hydda, so far so good, men sist en bild på höjdartoaletten. Gives me the chill.



Kajak! Visst ser man proffsig ut? ;D Andra och tredje bilden är från en strand vi kajakade till, grymt strand och vi var helt ensamma! Fjärde är East Hat Rai Leh, vi kajakade till alla stränder i närheten, och det här är den andra lågbudgetstranden, längst ifrån oss. Mangroveträskstil på den, klättrarstrand och inte alls lika badvänlig som vår. Påväg hem gick vi iland på en jättepopulär strand, en klippa i ena änden, vi såg en grotta med ett altare och förberedde oss på en religös upplevelse. Gissa hur förvånade vi blev av att inse att grottan var full med snoppar, mitt på en riktig rikemansstrand med barnfamiljer? Haha, så absurt...




Vi lämnade Hat Ton Sai på nyårsdagen och tog oss till Krabi stad för att kunna göra lite utflykter. Jag diggar hotellets "dagen-efter-nyårsfesten-skylt", haha, alla som jobbade var i vår ålder :P Krabi Town, gatan vi bodde på och utsikten från vårat rum! Klassisk utsikt... Typ alltid vad man ser på hotell i den här prisklassen. Just nu är utsikten från mitt rum en vit mur 20 cm bort.



BANGKOK! Khoa San Road, mitt hem för tillfället, by day och by night. Tuk-tuk-färd, det går inte att vara i Bangkok utan att åka tuk-tuk! :D



Weekend-market! Lampaffär och blomaffär, så grymt att gå omkring och titta på alla stånd och på alla varor, man kunde köpa verkligen allt! Sist lunchpaus, galet god Pad Thai.



Tempeldagen! Först grand palace, eller egentligen var vi bara inne i templet Wat Phra Kaeo. Dom har väldigt strika klädregler i allafall. Eftersom att både jag och Charlotte hade vad dom kallar fishermanpants så fick vi inte komma in utan att hyra asfula saronger för 50 Baht. Vad bra det kändes att kliva omkring i en rosa sarong när alla andra hade svarta kläder för att hedra drottningens syster, en vecka efter hennes död. Vi fick såklart ingen bild av kändisen Emerald Buddah, eftersom att det var totalt fotoförbud.



Wat Poh var det andra templet vi besokte. Declining Buddah, typ 70 meter lång, det var en syn det! Allt är så galet vackert också, asiatisk arkitetktur... Mums :P



Sådär, mer spännande hade jag inte! Jag tar nämligen inga bilder med min kamera efter incidenten, utan dessa bilder är från George och Charlotte. Har ändå inget vettigt att visa från de senaste tre dagarna, men ändå... Nu ska jag springa iväg till mitt stamhak och käka italienskt (man får äta dyr västerländsk mat i Thailand när man är ensam och tycker lite synd om sig själv) :D Imorgon kommer min sötnos! Ett dygn kvar!!! Hejs...


Bangkok

Usch, vad jag är dålig på att updatera bloggen! Har väntat med flit nu bra länge, har passat på att utnyttjat sällskapet så länge jag kunnat, blogga kan man göra när man är ensam! George och Charlotte (storasyster Lewis) har alltså åkt nu, imorse klockan 8 förflyttade sig härskapet till Koh Chang.

Jag antar att Bangkok är ett bra ställe att vara ensam på, helst Khoa San Road, backpackerhimlen, även om bussresan hit var värsta natten på hela resan hittills. Vi väntade sammanlagt 4 timmar på olika ställen mellan bussbytena, och när vi väl kom på den sista bussen och skulle försöka sova visade dom film med ashögt ljud i högtalarna till klockan ett på natten. Smidigt på en nattbuss som är frame klockan 6. Det värsta väntade dock när vi kom fram till hotellet,  började leta efter pengar att betala med och insåg att vi inte hade några pengar. 2000kr snyggt stulna från min hanväska på golvet, och 2500kr snyggt stulet från Georges ryggsäck, när vi sov. Än värre vart det när jag öppnade väskan och skulle byta om, för hela väskan var hullerombuller, någon hade tydligen gått igenom den i bagageutrymmet. Vi förutsatte att bussbolaget helt enkelt är lagom korrupt och tjänar enorma pengar på att gå igenom allas väskor. Ingenting saknades ur min ryggsäck, men bara tanken på att någon öppnat och gått igenom min väska, allt jag äger och har just nu, mitt liv, fick mig att må illa. Jävla skit.

Äsch, positivt tänkande. Tiden i Bangkok har hittills varit grym, Charlotte visade sig vara jättesjysst och vi kom jättebra överens alla tre! Eftersom att vi precis läst the Beach både jag och George hamnade vi på Khoa San Road, som tidigare nämnt. Som en parodi på turister. Bara västerlänningar; under dagen är det en shoppinggata med kläder, hängmattor, hänglås, internetcaféer... Allt en backpacker behöver. På kvällen är det en enda fest med buckets och supa hela natten. 

Nåja, första dagen i Bangkok tog vi en tur till Weekend marketen, galet! 8000 stånd, vad-som-helst kunde köpas för ingenting. Köpte lite nagra linnen och t-shirtar för 15kr styck och en minisymaskin, haha, 10 spänn! Men mest var det bara grymt att gå omkring och se allting, thailändare till och med, till skillnad från Khoa San. Hem tog vi Skytrain och kollektivtrafikbåt, billigt, billigt. I förrgår vart det tempeldag för hela slanten. Åkte kollektivtrafikbåt igen, till The Grand Palace. Vi såg Emerald buddha och den undebara ariktekturen, vandrade runt och gjorde stora ögon åt allt glitter. Vi tog oss till Wat Poh och såg Declining Buddah. Satt i tempel och beskådade thailändare be, tända rökelse, förgylla buddahstatyer och donera blommor. Väldigt spirituellt av oss ;) Igår var vi också galet spirituella och spenaderade större delen av dagen med att vandra runt i stora köpcentran och göra stora ögon, dagen avslutades snyggt med middag på en indisk restaurang på den indiska gatan i China Town, innan vi drog oss hem och sänkte en bucket White Russian och festade hela natten som en sista grej med syskonen Lewis liksom.

Jag kommer sakna George! Jag träffade honom en vecka in på resan och han har varit med hela tiden, i början bara i bakgrunden, men senaste månaden gjorde vi allt tillsammans! Till och med magsjuka tillsammans :P Hoppas att jag kommer träffa honom något mer den här resan, känns så konstigt att bara avsluta bekantskapen så abrupt; "Hejdå, lycka till med resten av resan!"... Men så är det väl att resa. Enda nackdelen. Folk försvinner för att aldrig mer komma tillbaka liksom. England är långt borta!


Första dagen ensam har varit skön faktiskt, har pysslat lite... Legat vid hotellpoolen (ja, jag tyckte jag kunde unna mig ett dyrt hotell när jag är ensammen), läst bok, tvättat, tagit det lungt. Imorgon planerar jag att ta båten till centrum och ta skytrainet till en stor park mitt i Bangkok (glömt vad den heter såklart!) och bara promenera och sitta ner under ett träd och filosofera. Ensamheten känns skön endast eftersom att jag vet att jag bara är ensam till lördag. LÄNGTAR! :) Nu ska jag kila iväg, måste käka någonting, buh. Harebrarå, puss!


Happy new year!

Gud, det har jag verkligen hört till öronen trillade av idag. Alla, jag upprepar: ALLA har skrikit det hela morgonen. Dom är crazy I tell you! Crazy! Nyår vart oväntat ett lugn tillställning, eftersom att både jag och George har lyckta dra på oss någon riktig jävla magsjuka. Men det var grymt ändå! New  year on the beach! Satt pa en filt med hundra pers och beundrade alla hundratals flygande lyktor, alla fyrverkerier, skrattade åt den stört värdelösa DJ:n och alla fyllon över en cocacola... :) Atmosfären was to die for.

Magsjuk ja, jag har varit dålig i tre dagar nu och första natten gjorde jag inget annat än att sitta på knä på världens skabbigaste betonggolv i världens skabbigaste betongbadrum med huvudet över en thai-toalett. Mycket trevligt! Helst eftersom att vi första magsjukedagen till ära hittade världens snuskkryp på toaletten, typ blandning mellan spindel och skoripon, snabb som en kackerlacka, 12 ben? 5 cm lång? Usch.

Nåja, den 27:e lämnade vi Koh Pha-Nang. Det var en spännande resa! Bussen var full så vi fick sitta med 30 Thailändare i ett ombyggt bagageutrymme, lagom högt till tak för att man skulle kunna sitta utan att huka sig, ingen skymt av vägen, för bagageutrymmen behöver inga fönster och inbuntade som sillar. Vi tog oss till Ao Nang, vilket var en upplevelse; "OMG! I´ve been sitting right there eating ice cream!". Galet att komma till ett ställe där man varit med sin familj och pojkvan för tre år sen, galet att se något så turistigt efter denna resa. Vi tog in på ett skitigt skithotell alldeles för dyrt och skyndade vidare till Hat Ton Sai dagen efter. Härlig strand, folk i vår ålder överallt, klättrare och hippies, till skillnad från blekfeta turister.

Hat Ton Sai var förövrigt stället med den tillhörande snusktoaletten. Fruktansvärda överpriser eftersom att stranden nästan bara går att nå med båt (och då är den stranden ändå billigaste och minst exploaterad!), så vi bodde i en bambuhydda. En säng, ett bord och en bordsfläkt, betongtoalett, eller, betong upp till midjan resten var liksom taket korrigerad plåt som hölls uppe med obehandlade trädgrenar som det växte svamp på. Taket räckte inte ända upp, så längst upp pa ena kortväggen var det ett fint litet trekantingt två kvradratmeters hål. Toalett utan spol, och en dush. Detta kalas betalde vi 100 spänn per natt för. Och då ingick faktiskt el! Mellan 5 på eftermiddagen och 8 på morgonen, och med ett motordån från generatorn, that is...


Haha, vilka solskenshistorier :) Ta mig med en nypa salt, allt är fortfarande underbart, även om jag saknar familjen jättemycket efter jul. Och alla vänner jättemyckt efter nyår och juldagen! För att vara lite positiv: Grymmaste dagen på länge var när vi hyrde en kajak och paddlade runt, under alla limestoneklippor, zickzackade mellan fiskebåtar och gick iland på till alla stränder och kollade läget. Träffde en excentrisk smyckestillverkare som jag vart tvungen att köpa ett halsband av, han var underbar! Finns så många människor här som är värda att träffa! Alla är mer eller mindre galna! Servitörerna på hotellet var världens sjysstaste, de höll humöret uppe mitt i magontet. Människorna här är allt. Allt!

Nu är vi i Krabi Town, bussresan hit var också en trip down memory lane, även om jag ser staden i ett helt annat ljus nu än for tre år sedan. Nu ser jag havet, marknaderna och brisen, istället for skitiga galleriakomplex. Bor pa ett galet billigt hotell, 15kr var per natt och imorgon ska vi till Tiger Cave, ett buddisttempel med tillhörande utsikt. Jag vill se mangroveträsk också. Och har hört om något skogsreservt. Natten till den femte har vi bokat en buss till Bangkok, där George träffar sin syster, där jag spenderar en vecka tills den tolvte, då *trumvirvel som fan* min kärlek kommer hit :D LARSIE! Vi ska resa tillsammans i en månad! Det bubblar i mig bara av att tänka tanken att få dela allt med honom :) *dansar en liten dans*

Nu har vi kopierat DVD:er med alla Georges bilder till mig så vi ska smita iväg och försöka få i oss någon mat. Jag är redan alldeles för långrandig :) Men kom igen, vad gjorde ni på nyår? Jag blir nyfiken på vad som händer i Sweden, låt höra! :) Tja!


God jul!

Nä, ni kan inte gissa vad jag hittade nu, ett tangentbord inställt på svenska :D Grymt förvirrande, eftersom att tangentbordet är engelskt så jag måste veta i huvudet var alla tangenter sitter, och det gör jag inte efter 2 månader här! Iallafall...

Koh Pha-Nang nu, stranden heter Had Yao och är underbart vacker. Vi bor i en liten, läcker bungalow på en klippa 20m från stranden och har underbar utsikt.  Livets konstigaste jul har det såklart varit! Årets familjehögtid nummer ett och mitt umgämge med släkten kortades ner till 5 minuter telefontid med mor, far och syster och en timme webcam med min karl. Resten av tiden spenderade jag på stranden med en engelskman som jag kännt i en månad, som inte ens har jul den 24:e. En riktig julklapp vart det, lite skamfilad efter 2 månder längst ner i väskan, men ack så uppskattat att få en liten bit av hemma :)

Julmiddagen igår vart pasta med fetaostsås (nästan lika bra som svenskt julbord... hahahaha, vem försöker jag lura? ;D) ackompanjerat med några drinkar innan det bar av till fullmånepartajet. Och jag kan inte ens börja med att förklara. Galet, galet, galet, jag har aldrig vari med om någonting liknande! 10k pers som en enda stor festival. Folk som gör konster överallt, eldstavar, eldjonglering, alla har glowing sticks, alla har självlysande kroppsmålningar, alla dansar och alla dricker sina drinkar ur hinkar for 20-30 spänn styck. Kvällen slutade med soluppgång och självlysande helkroppsmalning i en taxi med fyra Sundsvallsbor, och massa andra svenskar, välkommen till lilla Gotland! Vilken jul..! Vilken underbart grym tid det har varit på sista tiden överhuvudtaget.

På Koh Tao hittade vi en riktig oas i form av Freedom beach. En liten strand, ingen väg dit, utan bara en ranglig stentrappa ner. Jättelite folk och en reagge-bar i ena änden, driven av en störtskön thailändare med världens Bob Marley-tatuering. Blev många sköna eftermiddagar på en kudde på golvet på Freedom bar, lovely days. Dit måste jag åka igen!

Nu ska jag springa iväg, har suttit här alldeles förlänge! Webcam med Lars i en timme igen. Saknaden börjar bli lite för obotlig nu, hoppas att han kommer hit och gör Kambodja med mig. Det vore livet.

God jul i efterskott allihopa! Festa för mig ocksa denna juldag! PpÖsS!

Bilder och inga bilder.

Jajamensan, da var man en PADI-certified Open Water Diver. Far dyka var jag vill :D Garkvallen var harlig, var lilla dykgrupp pa 4 finnskor, en svenska och en engelsman, plus instruktorer gick ut och tog nagra ol och festade loss tillsammans! Vi fick aven se en film som spelades invart sista dyk. Haha, sa kul, for sista dyket var bara lek! Vi drygade pa som fan. Tog av oss masken och satte pa oss solglasogon under vattnet och gjorde miner, hade undervatten-lopartavling och spelade vlleyboll med instruktoren. Hoppade fran battaket! Grymt kul att se filmen, kopte den inte dock. 500 spann for 20 min. Rena ranet :P

Nu har vi dock lamnat Big Blue, basta stallet att lara sig dyka, dom ar grymma dar! Alla ar skittrevliga och vi har haft sa jalva kul! Nu har vi tagit oss till en annan strand, se nagot annat av Koh Tao. Jag ar dock pa superdaligt humor just nu. Trots ny strand, dykarcert och fint vader.

Nar jag var hos mamma och pappa tappade jag min kamera i sanden, pappa forsokte fixa den sa gatt det gick, men den har dampat lite sen dess. Idag sa den helt plotsligt bara "Lens error" och la av. Nar jag startade den igen var alla bilder borta. Underbart. Har inga kopior eller nagonting, allt jag har ar bilderna har pa bloggen. Och dom jag har lagt upp ar ca 300x500 px. Suck... Sa trakigt att ungefar 600 bilder forsvann pa tre sekunder. Och dom ar verkligen borta. Testade i kortlasaren har... Tur i oturen ar val att ta i, men det var ju bra att jag satt igar och la upp lite bilder igen, sa jag har nagra kvar. Ska dock forsoka fa tillbaka bilderna nar jag kommer till Sverige, lamna in den pa nagon sorts recovery och bara kopa ett nytt minnskort nu, nagon som tror pa en ideen eller har tips och trix? Tur att jag har Georges alla bilder iallafall... Naja. Far val passa pa att slanga upp lite bilder har iallafall,  trots att jag egentligen bara vill sparka pa allt elektroniskt. Forlat om det bara ar trakiga bilder, var toktrott nar jag fixade upp dom...

Yesyes, lite gamla upphittade bilder fran Indien, fran Thekkady och Wild Life Sancturiet. Forsta bilden ar pa the crew, i regnklader och igel-strumpor ;D Sa hett, resten av bilderna ar bara urval. Lite utsikt, lite jag, folket som sitter pa en klippkant med ett frittfall pa 50m under sig. Observera aven snygg-minen pa vattenfall-kortet, ahah, fryser arslet av mig! Paddling, apa.



Sista Indien; Kochi. Jattehavarna som fiskarna anvande, coolt :) Niko och hans kara Ensfield och solnedgangen!



Singapore! Summer Tavern, varat asdyra hostel. Singapore Botanic Garden, bilder fran Sentosa, jag haller i en stjostjarna pa undervattenparken. Bara en bild pa hur storda dom ar med julfirandet, det dar var november :P Och sist MRT:n som latt ar vard en bild, jamfor med Stockholms tunnelbana.



Kuala Lumpur, Le Villgae, ett till i raden av sjyssta Lonley Planet-hostel. Linda med karta, rare view. Petronus-tower, utsikten fran Kuala Lumpur-tower, faglar fran Bird-parken och George pa stranden Batu Ferringhi pa on Penang.



Thailand, inte att forglomma. Har tyvarr bara bilder fran Koh Tao, pa grund av det som hande, men varan hydda pa grymma Big Blue dar vi dok. Stranden, som ocksa var grym, och baren/klassrummet :P Sen lite bilder fran Georges kamera, undervattenskamera :D



Sista bilden ar fran idag, sa har jobbigt ar det att vara i Thailand, och sahar kommer jag se ut nu fram till nyar iallafall ;) Sa nu vet ni vad ni ska forestalla er! Hejs!


Linda eller kanske hellre Linda Bergquist, 20 år, bosatt i Sundsvall, men just nu ute på backpacking på obestämd tid.

Status

Jag befinner mig just nu i:
Sundsvall, Sverige



RSS 2.0