Teckenspråkets förlovade land.

Koh Mak. Har precis tagit en rejäl promenad mitt ut i ingenting i den 35 gradiga mitt-på-dagen-hettan för att boka biljetten till Kambodja, medans Lars ligger hemma och curar sin förkylning. Halvvägs till Ball Cafe brummade en thailändsk karl med jätteglipa mellan framtänderna förbi mig på sin moppe. Han stannade mitt på den stampade röda jordvägen, kollade på mig och pekade uppfodrande in mot "staden". Jag skakade på huvudet, pekade åt motsatt håll och sa; "Ao Nid Pier". Han la huvudet på sned och kollade beklagande på mig medans en svettdropp sakta ringlade ner över min nästipp, innan jag visste ordet av var han borta i ett moln av rött dam.

Jag insåg liksom att det på ett bra sätt målar upp bilden av Koh Mak. Stampad jordväg, allting är mitt ute i ingenting, vänliga människor och avsaknad av engelska. Killen vi först träffade på vårat hotell, han är alltid som en hel teater. När vi sa att vi skulle till Kambodja sa han att vi skulle akta oss, för där kunde man tydligen både bli både rånad och ficktjyvad. Allt förklarat i en femminuters show som involverade fingerpistoler mot huvudet, pang-pang och tomma fickor.

Det här är ett ställe man borde ge två veckor, slappande och utforskande, guesthouset där vi bor är perfekt för just det, avlägset och hemma-känsla. Nu har vi tyvärr bara två dagar. Och gör det bästa av situationen. Imorgon är vi påväg till Kambodja.

Kommentarer
Postat av: Katja

vad trevligt du verkar ha. är inte alls avis!

2008-01-20 @ 20:47:18
URL: http://candygal.blogg.se
Postat av: mamma

Man kan se honom framför sig.Fick mig ett gott skratt
p&k mamma

2008-01-21 @ 11:48:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0