Kambodja

Resan mellan Thailand och Kambodja blev mer spännande än jag kunnat ana i mina vildaste fantasier. Vi visste att resan skulle ta 2 dagar, med en natt på hotell någonstans och lämnade Koh Mak klockan åtta på morgonen den 21:a med speedboat. Var framme i hamnen på fastlandet kl nio. Bussen skulle gå tio, på biljetten skrev dom istället halv elva och elva var vi iväg, fem pers i en minibuss. Soft. Vi var faktiskt framme vid gränsen klockan ett och resan var behaglig. Landövergången gick också bra,  vi fick hjälp med det mesta och "oj, vad trevligt att alla är så hjälpsamma" tänker man tills alla runt om en kräver 400 Baht för hjälpen. Som första dagen i Indien. Vad hände med att komma överens om något i förväg?

Vi var i Kambodja halv två, hoppade in i minibussen och förväntade oss några timmars körning innan vi skulle stanna för natten. En kvart senare stannar föraren. Underbart, en hel dag i Koh Kong alldeles vid gränsen. Dagen efter var vi uppe klockan halv åtta, minibussen som skulle åka åtta var iväg nio (ser ni mönstret?).

En halvtimme senare bytte vi till en stor buss, ut och på med 15 kg väska, gå, ner med väskan och in i bussen. Bussen åkte en timme innan vi stannade nästa gång, ut och på med 15kg väska, vandra igenom en liten kambodjansk by, köa i värmen av en hemmabyggd fiskgrill för att komma på en färja, åka färja, vandra till nästa buss, ner och in med väskan. Ännu en timme på en ny buss innan vi stannade igen, ut och upp med väskan, promendera ut på en av de 10 hemmabyggda flottar, ta sig över floden balanserandes med 20 andra utan att trilla i, promendera till nästa buss, ner och in med väskan. Ännu en timme innan vi stannade igen (det här är faktiskt sista gången, skönt va?) den här gången vart vi tvugna att gå över en färdigbyggd bilbro, typ 500-800m (fråga inte varför) och in i den sista bussen. Denna buss tog oss till Phom Penn med ett matstopp. Vi var framme klockan 4, hallelujah tänker ni, men då möttes vi av ett tuk-tuk-hav. "I drive you! I saw you first! Big family!", blunda och välja. Hemskt.

Vi bor numera på Floting Island vid Boeng Kak-sjön. Ännnu ett grymt Lonley Planet-hotell! Grym personal, överskottet går till ett barnhem för hivsmittade. Underbar utsikt och US$5 per natt för ett rum med egen toalett. 

Två dagar här och vi har hunnit med alla klassiska turistgrejer. Igår promenderade vi runt till Grand Palace med Silverpagodan, National Museum och Wat Phnom. Staden är rätt skitig, men charmig för att vara huvudstad med träd och växter nästan överallt. Jag har inte sett några stora slumområden än, som i andra huvudstäder, men man får som i Indien en del uppmärksamhet som turist.

Dagens upplevelser var inte lika trevliga, S-21 och Killing Fields. S-21 är ett skola som under Pol Pot-regimen byggdes om till fängelse komplett med tortyrkammare i massor. Av 14 000 fångar äverlevde inte ens ett dussin, och jag var glad att fotografierna på väggarna var för oskarpa för att kunna se alla förvridna, torterade kroppar riktigt. Ordet "hemskt" täcker inte känslan att se alla celler och läsa om familjemedlemmar till de döda, det går inte att förklara. De flesta från detta fängelse togs iallafall till Killing Fields för avrättning. En enorm massgrav i princip, med ett stort minnesmonumen/tempel i mitten med 800 av de skallar man hittat, sönderslagna, så man slog ihjäl männsikorna med trubbiga flöremål som spadar och påkar, för att kulor var för dyra. Förstår ni? För det gör inte jag. Dessa människor sägs varit motståndare till revolutionen, i museet kunde man ändå se bilder på hur man kastade upp bäbisar i luften och sköt mot dom som lerduvor. Motståndare..?

Men det är hemskt att se vad dessa människor gått igenom och trots det vara ett helt och fungerande land med trevliga männsikor... Två miljoner människor dog! Det är kanske kämparglöden som är ljuset i tunneln? Nu är det iallafall dags att smita iväg. Vi blir i Phnom Penn några fler dagar, Kambodja totalt kanske 2 veckor. Bör bli en omskakande upplevelse... Adjöss.


Teckenspråkets förlovade land.

Koh Mak. Har precis tagit en rejäl promenad mitt ut i ingenting i den 35 gradiga mitt-på-dagen-hettan för att boka biljetten till Kambodja, medans Lars ligger hemma och curar sin förkylning. Halvvägs till Ball Cafe brummade en thailändsk karl med jätteglipa mellan framtänderna förbi mig på sin moppe. Han stannade mitt på den stampade röda jordvägen, kollade på mig och pekade uppfodrande in mot "staden". Jag skakade på huvudet, pekade åt motsatt håll och sa; "Ao Nid Pier". Han la huvudet på sned och kollade beklagande på mig medans en svettdropp sakta ringlade ner över min nästipp, innan jag visste ordet av var han borta i ett moln av rött dam.

Jag insåg liksom att det på ett bra sätt målar upp bilden av Koh Mak. Stampad jordväg, allting är mitt ute i ingenting, vänliga människor och avsaknad av engelska. Killen vi först träffade på vårat hotell, han är alltid som en hel teater. När vi sa att vi skulle till Kambodja sa han att vi skulle akta oss, för där kunde man tydligen både bli både rånad och ficktjyvad. Allt förklarat i en femminuters show som involverade fingerpistoler mot huvudet, pang-pang och tomma fickor.

Det här är ett ställe man borde ge två veckor, slappande och utforskande, guesthouset där vi bor är perfekt för just det, avlägset och hemma-känsla. Nu har vi tyvärr bara två dagar. Och gör det bästa av situationen. Imorgon är vi påväg till Kambodja.

Koh Chang

Yeah! Trodde aldrig att Lars skulle få sin lilla rumpa till Thailand, men han lyckades! ;D Så underligt att ses igen, overkligt att hålla om varandra, men en dag senare var det som att vi inte varit från varandra, inte ens en vecka och än mindre två och en halv månad. Galet. Undebart också såklart! :)

Det vart en dags slappande på Kaoh San Road, innan vi tog bussen och båten till Koh Chang. 35 mil buss och 1 mil båt. Vi lämnade Bangkok 8 på morgonen och var framme på Koh Chang 6 på kvällen. Då var det en paketresa... Långsammaste ever, hur lyckas man? :P Iallafall hittade vi en taxi (eller två, vi vart tvgna att byta halvvägs, vad annars? ;D) och tog oss de milen till Lonley Beach. Vi blev avsläppta på den halvan av stranden som är ett stenrös och vart asbesvikna eftersom att vi väntade oss vacker sandstrand. Vi deppade lite, httade ett hotell, la ifrån oss väskorna och hittade stranden typ 1km därifrån. 

Dagen efter (innan vi visste ordet av) hade vi flyttat till mitt på stranden och befann oss mitt uppe i Half Moon Partyt här, galet. Festen var typ mycket mindre, men bättre än Full Moon Partyt, mindre sell out, mer atmosfär. Träffade knäppa hockeyspelaned kanadensare som tvingade i oss stackars Svenskar en bucket. Här gäller regeln; du vet att det var en lyckad fest om dina skor sakas ur högen och du tvingas gå hem i 43:or (men misströsta inte, jag hittade mina skor tre dagar efter och snodde tillbaka dom).

Iallafall, hyddorna är grymma (vi har riktiga fönsterruntor! Första gången...). Alldeles på stranden! Vi har satt upp min julklapp från George, en knallgul hängmatta på altanen. Ligger på stranden hela dagarna, vacker är den! Helt klart minst bebyggd av alla stränder hittills, inget korallrev och inga limestones, men grymt är det! :) Imorgon drar vi dock. Tiden flyger här, nästan en vecka snart. Vi har bokat båt till Koh Mak, där vi stannar några dagar och solar och badar på de i det närmsta okomersialliserade stränderna (enligt Rough Guide 2006), innan det blir Sihanoukville eller Phnom Penn i Kambodja beroende på hur strandsugna vi är och på om vi vill hinner fatt syskonen Lewis eller ej.

Jajamen, då vet ni att jag lever! Nu ska vi följa seden och gå och köpa öl och chips och slå oss ner på verandan och inta denna beprövade aptitfrämjare innan vi ger oss ut och gör ön osäker ;D Ciao!


Nä, jag har inte tråkigt.

Blä, senaste dagarna har jag inte gjort nagot vettigt alls, bara solat och legat vid poolen i ren tristess. Längtar så galet mycket efter Lars att jag knappt orkar ta mig för någonting. Tänkte försöka göra något vettigt iallafall! Alltså lägga upp bilder :) Har hittat ett bra dataställe faktiskt, som är rätt billigt också. 8kr i timmen...

Det "vettiga" jag faktiskt gjort de senaste dagarna är att vaxa ben + lår + armar + (ajajaja) armhålor. 100 spänn sammanlagt och det var en rätt smärtsam historia :D Känner mig som en bäbis nu, hårlös... Haha, det var lätt värt att testa en gång. Men det är inget jag skulle fortsätta med... Det gör helt enkelt för ont! Nåja.

Första bilderna: Chalok Ban Koh, andra beachen på Koh Tao efter Hat Siaree. Andra bilden är tagen från en utsiktspunkt som George gick till. Aslångt, rätt upp, så jag solade istallet ;D Verkar ha missat något, huh?



Freedom Beach! Drömstranden som vi hittade granne med Chalok. Andra bilden är den grymma reggeabaren, tredje bilden ar restaurangen uppe på klippan och sista är jag läsandes Da Vici-koden i solnedgången.



Efter Koh Tao, jul på Koh Pha-Nang, grannens julpynt, haha! Lite julfeeling iallafall... Först förfest, sen bakis. Haha, kameran fick stanna hemma på själva festen som tydligen ska vara ficktjuvarnas paradis. Snygg krigsmålning?  Någon israelit kom och målade ner mig med hebreiska ord (haha, grattis George som har fingrarna ivägen på enda bilden på hela kluddet). Vete fan vad det stod, måste erkänna att Georges målning var lite snyggare :P



Påväg till Krabi! Typ mitt på dagen, galet varmt, bärandes på 15kg väska... Fan vad jag var arg på George när han tog den där bilden på mig. Jag ville döda honom redan innan, så efteråt var det tur för han att han höll sig borta ;P Andra bilden är efter att jag fick i mig lite mat, bagageutrymmet på Krabibussen, trångt som fan, konstigt förresten att jag och George kom undan med att låtsas vara tvillingar i Malaysia? ;D Sista bilden är från bagageutrymmet igen, tagen sista fem minutrarna när alla redan klivit av.



Krabi! Hat Ton Sai, en liten fin strandbild, sen en bild på utsidan av vår hydda, so far so good, men sist en bild på höjdartoaletten. Gives me the chill.



Kajak! Visst ser man proffsig ut? ;D Andra och tredje bilden är från en strand vi kajakade till, grymt strand och vi var helt ensamma! Fjärde är East Hat Rai Leh, vi kajakade till alla stränder i närheten, och det här är den andra lågbudgetstranden, längst ifrån oss. Mangroveträskstil på den, klättrarstrand och inte alls lika badvänlig som vår. Påväg hem gick vi iland på en jättepopulär strand, en klippa i ena änden, vi såg en grotta med ett altare och förberedde oss på en religös upplevelse. Gissa hur förvånade vi blev av att inse att grottan var full med snoppar, mitt på en riktig rikemansstrand med barnfamiljer? Haha, så absurt...




Vi lämnade Hat Ton Sai på nyårsdagen och tog oss till Krabi stad för att kunna göra lite utflykter. Jag diggar hotellets "dagen-efter-nyårsfesten-skylt", haha, alla som jobbade var i vår ålder :P Krabi Town, gatan vi bodde på och utsikten från vårat rum! Klassisk utsikt... Typ alltid vad man ser på hotell i den här prisklassen. Just nu är utsikten från mitt rum en vit mur 20 cm bort.



BANGKOK! Khoa San Road, mitt hem för tillfället, by day och by night. Tuk-tuk-färd, det går inte att vara i Bangkok utan att åka tuk-tuk! :D



Weekend-market! Lampaffär och blomaffär, så grymt att gå omkring och titta på alla stånd och på alla varor, man kunde köpa verkligen allt! Sist lunchpaus, galet god Pad Thai.



Tempeldagen! Först grand palace, eller egentligen var vi bara inne i templet Wat Phra Kaeo. Dom har väldigt strika klädregler i allafall. Eftersom att både jag och Charlotte hade vad dom kallar fishermanpants så fick vi inte komma in utan att hyra asfula saronger för 50 Baht. Vad bra det kändes att kliva omkring i en rosa sarong när alla andra hade svarta kläder för att hedra drottningens syster, en vecka efter hennes död. Vi fick såklart ingen bild av kändisen Emerald Buddah, eftersom att det var totalt fotoförbud.



Wat Poh var det andra templet vi besokte. Declining Buddah, typ 70 meter lång, det var en syn det! Allt är så galet vackert också, asiatisk arkitetktur... Mums :P



Sådär, mer spännande hade jag inte! Jag tar nämligen inga bilder med min kamera efter incidenten, utan dessa bilder är från George och Charlotte. Har ändå inget vettigt att visa från de senaste tre dagarna, men ändå... Nu ska jag springa iväg till mitt stamhak och käka italienskt (man får äta dyr västerländsk mat i Thailand när man är ensam och tycker lite synd om sig själv) :D Imorgon kommer min sötnos! Ett dygn kvar!!! Hejs...


Bangkok

Usch, vad jag är dålig på att updatera bloggen! Har väntat med flit nu bra länge, har passat på att utnyttjat sällskapet så länge jag kunnat, blogga kan man göra när man är ensam! George och Charlotte (storasyster Lewis) har alltså åkt nu, imorse klockan 8 förflyttade sig härskapet till Koh Chang.

Jag antar att Bangkok är ett bra ställe att vara ensam på, helst Khoa San Road, backpackerhimlen, även om bussresan hit var värsta natten på hela resan hittills. Vi väntade sammanlagt 4 timmar på olika ställen mellan bussbytena, och när vi väl kom på den sista bussen och skulle försöka sova visade dom film med ashögt ljud i högtalarna till klockan ett på natten. Smidigt på en nattbuss som är frame klockan 6. Det värsta väntade dock när vi kom fram till hotellet,  började leta efter pengar att betala med och insåg att vi inte hade några pengar. 2000kr snyggt stulna från min hanväska på golvet, och 2500kr snyggt stulet från Georges ryggsäck, när vi sov. Än värre vart det när jag öppnade väskan och skulle byta om, för hela väskan var hullerombuller, någon hade tydligen gått igenom den i bagageutrymmet. Vi förutsatte att bussbolaget helt enkelt är lagom korrupt och tjänar enorma pengar på att gå igenom allas väskor. Ingenting saknades ur min ryggsäck, men bara tanken på att någon öppnat och gått igenom min väska, allt jag äger och har just nu, mitt liv, fick mig att må illa. Jävla skit.

Äsch, positivt tänkande. Tiden i Bangkok har hittills varit grym, Charlotte visade sig vara jättesjysst och vi kom jättebra överens alla tre! Eftersom att vi precis läst the Beach både jag och George hamnade vi på Khoa San Road, som tidigare nämnt. Som en parodi på turister. Bara västerlänningar; under dagen är det en shoppinggata med kläder, hängmattor, hänglås, internetcaféer... Allt en backpacker behöver. På kvällen är det en enda fest med buckets och supa hela natten. 

Nåja, första dagen i Bangkok tog vi en tur till Weekend marketen, galet! 8000 stånd, vad-som-helst kunde köpas för ingenting. Köpte lite nagra linnen och t-shirtar för 15kr styck och en minisymaskin, haha, 10 spänn! Men mest var det bara grymt att gå omkring och se allting, thailändare till och med, till skillnad från Khoa San. Hem tog vi Skytrain och kollektivtrafikbåt, billigt, billigt. I förrgår vart det tempeldag för hela slanten. Åkte kollektivtrafikbåt igen, till The Grand Palace. Vi såg Emerald buddha och den undebara ariktekturen, vandrade runt och gjorde stora ögon åt allt glitter. Vi tog oss till Wat Poh och såg Declining Buddah. Satt i tempel och beskådade thailändare be, tända rökelse, förgylla buddahstatyer och donera blommor. Väldigt spirituellt av oss ;) Igår var vi också galet spirituella och spenaderade större delen av dagen med att vandra runt i stora köpcentran och göra stora ögon, dagen avslutades snyggt med middag på en indisk restaurang på den indiska gatan i China Town, innan vi drog oss hem och sänkte en bucket White Russian och festade hela natten som en sista grej med syskonen Lewis liksom.

Jag kommer sakna George! Jag träffade honom en vecka in på resan och han har varit med hela tiden, i början bara i bakgrunden, men senaste månaden gjorde vi allt tillsammans! Till och med magsjuka tillsammans :P Hoppas att jag kommer träffa honom något mer den här resan, känns så konstigt att bara avsluta bekantskapen så abrupt; "Hejdå, lycka till med resten av resan!"... Men så är det väl att resa. Enda nackdelen. Folk försvinner för att aldrig mer komma tillbaka liksom. England är långt borta!


Första dagen ensam har varit skön faktiskt, har pysslat lite... Legat vid hotellpoolen (ja, jag tyckte jag kunde unna mig ett dyrt hotell när jag är ensammen), läst bok, tvättat, tagit det lungt. Imorgon planerar jag att ta båten till centrum och ta skytrainet till en stor park mitt i Bangkok (glömt vad den heter såklart!) och bara promenera och sitta ner under ett träd och filosofera. Ensamheten känns skön endast eftersom att jag vet att jag bara är ensam till lördag. LÄNGTAR! :) Nu ska jag kila iväg, måste käka någonting, buh. Harebrarå, puss!


Happy new year!

Gud, det har jag verkligen hört till öronen trillade av idag. Alla, jag upprepar: ALLA har skrikit det hela morgonen. Dom är crazy I tell you! Crazy! Nyår vart oväntat ett lugn tillställning, eftersom att både jag och George har lyckta dra på oss någon riktig jävla magsjuka. Men det var grymt ändå! New  year on the beach! Satt pa en filt med hundra pers och beundrade alla hundratals flygande lyktor, alla fyrverkerier, skrattade åt den stört värdelösa DJ:n och alla fyllon över en cocacola... :) Atmosfären was to die for.

Magsjuk ja, jag har varit dålig i tre dagar nu och första natten gjorde jag inget annat än att sitta på knä på världens skabbigaste betonggolv i världens skabbigaste betongbadrum med huvudet över en thai-toalett. Mycket trevligt! Helst eftersom att vi första magsjukedagen till ära hittade världens snuskkryp på toaletten, typ blandning mellan spindel och skoripon, snabb som en kackerlacka, 12 ben? 5 cm lång? Usch.

Nåja, den 27:e lämnade vi Koh Pha-Nang. Det var en spännande resa! Bussen var full så vi fick sitta med 30 Thailändare i ett ombyggt bagageutrymme, lagom högt till tak för att man skulle kunna sitta utan att huka sig, ingen skymt av vägen, för bagageutrymmen behöver inga fönster och inbuntade som sillar. Vi tog oss till Ao Nang, vilket var en upplevelse; "OMG! I´ve been sitting right there eating ice cream!". Galet att komma till ett ställe där man varit med sin familj och pojkvan för tre år sen, galet att se något så turistigt efter denna resa. Vi tog in på ett skitigt skithotell alldeles för dyrt och skyndade vidare till Hat Ton Sai dagen efter. Härlig strand, folk i vår ålder överallt, klättrare och hippies, till skillnad från blekfeta turister.

Hat Ton Sai var förövrigt stället med den tillhörande snusktoaletten. Fruktansvärda överpriser eftersom att stranden nästan bara går att nå med båt (och då är den stranden ändå billigaste och minst exploaterad!), så vi bodde i en bambuhydda. En säng, ett bord och en bordsfläkt, betongtoalett, eller, betong upp till midjan resten var liksom taket korrigerad plåt som hölls uppe med obehandlade trädgrenar som det växte svamp på. Taket räckte inte ända upp, så längst upp pa ena kortväggen var det ett fint litet trekantingt två kvradratmeters hål. Toalett utan spol, och en dush. Detta kalas betalde vi 100 spänn per natt för. Och då ingick faktiskt el! Mellan 5 på eftermiddagen och 8 på morgonen, och med ett motordån från generatorn, that is...


Haha, vilka solskenshistorier :) Ta mig med en nypa salt, allt är fortfarande underbart, även om jag saknar familjen jättemycket efter jul. Och alla vänner jättemyckt efter nyår och juldagen! För att vara lite positiv: Grymmaste dagen på länge var när vi hyrde en kajak och paddlade runt, under alla limestoneklippor, zickzackade mellan fiskebåtar och gick iland på till alla stränder och kollade läget. Träffde en excentrisk smyckestillverkare som jag vart tvungen att köpa ett halsband av, han var underbar! Finns så många människor här som är värda att träffa! Alla är mer eller mindre galna! Servitörerna på hotellet var världens sjysstaste, de höll humöret uppe mitt i magontet. Människorna här är allt. Allt!

Nu är vi i Krabi Town, bussresan hit var också en trip down memory lane, även om jag ser staden i ett helt annat ljus nu än for tre år sedan. Nu ser jag havet, marknaderna och brisen, istället for skitiga galleriakomplex. Bor pa ett galet billigt hotell, 15kr var per natt och imorgon ska vi till Tiger Cave, ett buddisttempel med tillhörande utsikt. Jag vill se mangroveträsk också. Och har hört om något skogsreservt. Natten till den femte har vi bokat en buss till Bangkok, där George träffar sin syster, där jag spenderar en vecka tills den tolvte, då *trumvirvel som fan* min kärlek kommer hit :D LARSIE! Vi ska resa tillsammans i en månad! Det bubblar i mig bara av att tänka tanken att få dela allt med honom :) *dansar en liten dans*

Nu har vi kopierat DVD:er med alla Georges bilder till mig så vi ska smita iväg och försöka få i oss någon mat. Jag är redan alldeles för långrandig :) Men kom igen, vad gjorde ni på nyår? Jag blir nyfiken på vad som händer i Sweden, låt höra! :) Tja!


RSS 2.0