Hello Sweden!
Sista dagen i Bangkok vart riktigt lyckad! Vi kom fram klockan 7 på morgonen, fick det enda rummet kvar på samma ställe som vi bodde första dagarna i Bangkok - och sjävlklart - samma rum. Sammanträffanden! Vi tog oss ner till Khao San Road och gjorde lite sista shopping, sen gav oss vi iväg med kanalbåt och skytrain till först lite shopping, och sen Lumphini Park, grymt! Vi promenderade runt och åkte trampbåt på sjön, såg flygande fiskar och så stört stora varaner. Typ zoo-stora. Sen vart det skytrain och flodbåt hem. Riktig heldag! På kvällen firade vi med att äta Italienskt på mitt gamla vanligt ställe sen jag väntade på Lars och vilka hamnar man brevid då om inte Victory och Kieran från trekkingen! Alltid sammanträffanden! Innan vi gick hem att sova satte vi oss på en av alla "barer" och tog en sista white-russian-bucket. Den tog! Helkväll vart det, hamnade i en djup disskution med en buddistisk Holländare om livet, universum och allting och jag gick hem med en rosa hink i ena handen och en blå i andra! Kan ju vara bra att ha hemma om jag blir sugen på en jättedrink ;D
Hyfsat tungt att komma upp dagefter klockan 7 och 9 var vi påväg till flygplatsen. Lite tax-free-shopping och Burger King innan vi hoppade på planet. Satt som kungar och "oh"-ade över hur lyxigt det är att åka flygplan! U-landsperspektiv, var rätt klockrent sagt av Christina :) Det gick jättefort att flyga! 10 timmar är ingenting längre :P Hej hej, U-landsperspektiv igen. Mellanlandade i Helsingfors, där de sjävklart vart tvugna att vara jävliga med vår sprit. "Man får bara ha 3dl vätskor i handbagaget", "jaha, men det är ju plomberat", "ja, men utanför EU, så det gills inte här!", så vi vart tvungen att faktiskt kliva ut på finsk mark i några sekunder och checka in Lars handbagage och gå igenom säkerthetskontrollen igen. Spännande, tre länder på en dag ;)
Hem kom vi iallafall. Fick mack-buffé av mamma och ramlade i (galet mjuk och skön) säng utmattade klockan 5 på natten vår tid (hrm, 23.00 alltså). Är fortfarande helt fuckad i huvudet och vaknar typ 8 varje morgon och kan inte somna om :P Men det är helt, helt undebart att vara hemma, trots att Sverige var lite för angelägen att bli av med mig och skickade in stora snöstormen både idag och igår. Och det stör mig knappt! Har ätit stuvade makaroner och falukorv som jag tjatat om i en evighet, helt underbart :D Mer god mamma-mat hela helgen innan vi åker hem och kanske får lite god Lars-mamma-mat? :)
Hemma klockan 17.00 på söndag. Ska bli soft att se lägenheten och Sundsvall igen efter 4 månader. 4 MÅNADER! Herregud. Rätt kärt återseende faktiskt, u-land ger perspektiv ;) Nu; välbehövd promenad. Och jag vill inte höra NÅGONTING om min vikt när jag kommer hem. Dom där 5 kilona bara liksom... satt sig ;) Tja!
I love Pai
Så fort vi klarat de 10 milen i Kambodja och tagit oss över gränsen till Thailand fick vi en VIP-buss med aircondition och superbekväma säten och resten av de 30 milen tog 4h. Skillnaden är så påfallande att man inte kan stå emot att säga "Wow!" och tycka att man kommit hem :)
Iallafall, en natt och en dag i Bangkok, lite shopping med spöregn (och jag erkänner: lite Burger King ;D) och klockan 18 tog vi nattbussen till Chang Mai. Ännu en evighet buss, jag, Lars och 50 israeler, klockan halv två när man som bäst försökte sova i sitt halvbakåtlutade superobekväma säte satt dom och lyssnade på musik och drack vodka red bull, japp, precis lika kul som det låter. Framme klockan sex på morgonen, och då drog vi direkt till busstationen och kirrade buss till Pai, där vi fortfarande är :) 10 mil minibuss; 3,5h. Nu kan ni räkna hur galet mycket buss vi åkt när vi väl var framme :P
Det första vi gjorde i Pai var att klev in på coolaste guesthouset i stan och fick sista rummet; en bungalow med utsikt över floden. Sen gick vi ut och käkade lunch och en timme efter att vi anlänt i Pai ramlade vi över George. Kanske inte sååå konstigt eftersom att det bor ca 3000 pers här, en underbar liten by med galen atmosfär och just precis nu är det reggae-festival och massor med folk. Synd bara att det är ungefär 10 grader på nätterna, samtidigt som det är 30 på dagarna! Förkylningsvarning :P
Men... dagen efter, den 6:e februari (snart kinesiskt nyår) hyrde vi cyklar, cyklade förbi en liten kinesisk by bara för sakens skull och sen vidare till ett vattenfall. 2 mil tur och retur, ena vägen bara uppför! Duktigt va? Det tog många timmar vill jag lova :P Efter det bokade vi en tvådagarstrekk, så igår och i förrgår var vi ute och vandrade. Det var grymt!
Vi var 9 pers, två australienska 21-årika killar, två Italienskor på 28+, en 29-årig tjej från England, en 26-årig kille från Irland och så vi. Härlig guide vid namn Corn, alias Pop-corn :) Första dagen var grymt! Vi började vandra runt 11, lite halvtorr höstskog och väldigt mycket upp och ner, vackra vyer! Men man måste förstå att det är 30 grader och strålande sol kombinerat med promenat uppför ett berg, svettigt... Runt ett vart det lunch, då började guiden med att göra skålar för vårt ris till alla i bambu, sen gjorde han kaffekoppar till alla i bambu, så kokade han kaffe i ett bamburör! Ja, det var tydligen fullt möjligt...
Vi vandrade i några timmar till och klockan fem var vi framme i Lahu-village. Liten hilltribe-by med trähus och bambutak. Djur överallt. Barn överallt. Och jag ska vara fin nog i kanten att inte berätta vad jag tycker om barn, men så fort vi visade oss i byn började alla småtjejor stirra på mig, viska och peka, och innan jag visste ordet av hade jag en unge i varje hand och en till hängande över varje arm. Så några timmar gick åt till att leka med Lahu-barn som bråkade om och turades om att få hålla mig i handen. Jag måste erkänna att dom var underbart söta, första barnen jag träffat som inte bett om pengar eller godis, dom var bara så glada att det lyste om dom! Jag antar att jag var lite för lik deras dockor? :P
Iallafall så åt vi tokgod middag som våran guide lagade. Och efter det satt vi och drack öl och fick smaka inhemskt risbrännvin. Australienarna vart tokfulla, betede sig som svin och spydde innan klockan ens slog midnatt. Vi skämdes inte alls! De fick deras straff dock när vi var uppe åtta och iväg nio dagen efter :P Ännu en timme upp och ner innan terrängen planade ut, dag två var faktiskt lite coolare eftersom att djungeln var frodigare, tätare och grönare. Vi skymtade också leriga bisons och vattenbufflar överallt :) Lunch runt 12 i en ny by, lite mer high tech denna gång. Vi hann inte se så mycket heller utan åt bara våra nudlar och ananas och var iväg igen. Några timmar till promenad, skönaste och vackraste timmarna på trekken! Vi följde floden, hoppade från sten till sten, vadade och badade. Underbart! :) Innan vi återvände till Pai hann vi ta oss en titt på Cave Lon, en ganska snygg grotta faktiskt, helst eftersom att jag nästan aldrig varit i grottor :)
Väl tillbaka var vi grymt trötta, men som sagt, reggae-festival! Så vi drog en bucket och hann med lite live-musik och en sista nutella-banan-pannkaka innan jag däckade av trötthet i sängen klockan två. Idag åker George till Chang Mai klockan 16 så nu har vi firat våran sista (och 5:e?) last night. Jag och Lars stannar över natten, smiter iväg till reggae-festivalen och åker till Chang Mai imorgonbitti. Stannar där en natt och åker nattbussen till Bangkok där vi har en shopping-dag innan vi åker hem den 13:e!
Men tro inte att jag kommer hem till Sundsvall, för jag stannar hos mammsen och pappsen några dagar. Kommer kanske hem-hem den 17:e eller så :) Nu ska vi försöka göra det bsta av de sista timmarna :P Ciao!
Kambodja med bilder.
Hey! Det var ett tag sen man skrev! Har fått igång kameran igen, köpte ett nytt minneskort. Trots att den strular lite fungerar den iallafall (med några nervösa sammanbrott). Siam Reap nu! Staden som bara handlar om Angkor Wat. Men vafan, jag berättar lite eftersom, så får ni historien med bilder... :)
Back to the beginning of it all. Koh Chang! Stranden och vår grymma hydda med havsutsikt (ja, ni ser väl havet någonstans där bakom..? ;P). Icke att förglömma: den gula hängmattan, julklapp från George. Han fick en rosa av mig, haha!
Efter Koh Chang rörde vi oss ju mot Koh Mak. Båtförd genom fiskstinna vatten. Bodde på Sunset, vår fina hydda! Lägg väl märket till den lilla snäckmobilen som jag tåtade ihop samma dag den där bilden tog (som jag nu släpar runt och hänger upp överallt ;D). Restaurangen, "stranden" brevid. Och så grymbilen! Fick ingen snyggare bild tyvärr, hemmasnickrad iallafall, med målningar på båda sidor, och snygg som fan.
Från Koh Mak tog vi oss till Kambodja. Här börjar det bli spännande. Första bilden är första bussen, två amerikanare hade otur. Vi fick deras platser (heja heja, numrerade biljetter) och de blev förpassade till... ja, jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det! Andra bilden är tagen på bilfärjan som tog oss över första floden, eller egentligen andra, men första åkte vi faktiskt buss över. Andra bilden är nästa flod, de fruktansvärt välsnickarade (...) flottarna. Tredje bilden börjar vi bli lite less, Lars i full promenad över bilbron, tror det är typ 35 grader och väskan hans väger nog 20kg. Minst! (kanske för att han bär massa grejer som är mina, god bless).
Framme i Phnom Penh! Utsikten från vårt rum på Floating Island och utsikten från verandan över floden, en öl i solnedgången? Jatack. Sen har vi bildern från National Museum först och sen Grand Palace. Andra dagens strapatser: S-21 först och sen en bild från Killing Field. Döskallarna som letats upp ur marken och nu står som ett monument mitt ute på fältet.
Från Phnom Penh vart det en liten omväg ner till Kep, vi kände att vi behövde lite strandliv i Kambodja. När vi kom fram till Kep var det marathon där, det visste vi såklart inte! Så för att få ett hotell åkte vi ut till en liten ö som heter Koh Tonsay, kaninön (inte att blandas ihop med Hat Ton Sai i Krabi). Nästan helt turistfri! Där hittade vi dessa små söta US$5-hyddor och hade det grymt, underbar strand! Men Kambodja är Kambodja och ödeö är ödeö! Grus i soppan: 1. Vi insåg att vi vart tvugna att leva på ris, frukost, lunch, middag. Bara inhemsk mat av tvivelaktig kvalité, kycklingen var bara ben, grönsakerna var sladdriga och köket var en eld och en wookpanna under ett litet palmbladstak (hej hej, magsjuka). 2. Bara squat-toilet (aj aj, magsjuka) och duschen var en stor balja med vatten och en liten balja med vatten. Skopa ur den stora med den lilla och häll över. Tada! 3. Vi bodde granne med ett par grisar, med tillhörande nöffande, öronflappande och kissande, hela natten. Alltså, jag sov nästan lika nära grisen som Lars! Tillsammans med nästsista bilden ger detta en fin bild av ön: Djur överallt! Kor, hundar med hundraelva valpar, katter, grisar, ormar, ödlor (den på bilden är säkert 30cm lång med svansen)... Ja. Det vart två dygn innan vi var lättade att åka över sundet tillbaka till fastlandet. Hejdå Tonsay!
Kep! Vi bodde på ett asfint hotell, lyx... Vi hade varit lyckliga över fyra väggar, vi dog nästan över chocken att ha hela faderullan, Kep Seaside Resort! Riktigt fräscht, fräschast hittills... Nymålade väggar, kaklat golv, rena mysiga handdukar, sköna sängar, ren toalett, balkong, fläkt! Och inte betala mer än $10. Det låg lite off till, ingen strand direkt under, men hade sånnadär små tak man kunde ligga under och läsa och mysa i en hängmatta. Samma sak nere på stranden. Grym liten strandstad förövrigt, hade lika gärna kunnat varit i södra Europa istället för Kambodja! En strandpromenad kantad med träd hela vägen. Små mysiga shacks med seafood (för dom som gillar sånt...). Härligt.
Från Kep vart det 11 timmar buss hit till Siam Reap, första timmarna satt vi i en liten buss fullproppad med lokalbefolkning som satt på golvet, framstudsande över stampad jordväg med en förare som hade seriösa problem och tutade varje minut, åt allt. ALLT. Vi misstänker att han satt in en extrahög tuta för att kompensera för något... Nåja. Vi bytte buss i Phnom Penh, så 7 timmar av resan var okej om man bortser från att bussen gick sönder och vi fick stanna var 5:e minut och skruva fast något, igen och igen sista timmen. Det är inte för inte som Kambodja ligger på samma utvecklingsnivå som Mosambique och Kongo när det gäller vägnät.
Och... Bapadaba! I förrgår var vi och såg första glimpsen av Templena av Angkor. Man får nämligen en gratis solnedgång om man köper biljetterna efter 5 dagen innan biljetten ska gälla. Så det var solnedgång med alla andra jävla turister på Phnom Bakeng. Och då menar jag ALLA jävla turister (se bild) :P
Dagen efter var vi uppe 4.30. Vår trogne tuk-tuk-chafför från dagen innan satt och väntade på oss 05.30 och klockan 6 fumlade vi igenom ett kolsvart Angkor Wat. Soluppgången var inte riktigt lika grym som soluppgången, men att se mamma tempel var obeskrivligt. Man måste vara där! Det går inte att beskriva eller ens visa med bilder hur STORT eller hur MAGNIFIKT det är (ja, jösses, jag hittar inget bättre ord!). Den två sista bilderna är på Lars och mig, och trots att vi är så små visar bilderna bara få procent av hela grejen. Man fattar inte! Byggt för hand! Pust...
Efter huvudattraktionen for vi vidare till Angkor Thom, en jättestad med murar, fullt med ruiner av gamla tempel. Vi såg först Bayon. Definitivt trea på min cool-lista. 43 torn med 4 huvuden på varje. Från håll ser det bara ut som en stenhög, men klättra några trappor (alltid med ungefär 75 grader lutning, jag skämtar inte! Alla tempel har trappor och alla trappor stiger säkert 3 meter upp för varje meters djup) och stå öga mot öga med ett jättefejs. Galet.
Efter Bayon höll vi oss kvar inom Angkor Thom: Baphon. Enbart en av favoriterna för att det håller på att reustareras. Coolt att se dagens kambodjaner sitta med hammare och mejsel och göra gamla mönster. Men coolast för att det på typ 50-talet plockades isär bit för bit för att fixas till. Bitarna las ner på marken, numrerades och man antecknade noga på ritningar var de skulle sättas tillbaka. Sen kom Khmer Rogue på sin berserk och såklart förstörde man ritningarna. Så idag ligger hela templet utspilt på marken som om man huggt det att blöda ihjäl. Som ett enda pussel, omöjligt att bygga ihop igen.
Efter Baphon promenderade vi runt inanför murarna och kollade runt, andra känad sevärdheter där är bland annat Terrace of Elephants och Terrace of the Leper King. Båda enorma, såklart. Som ni ser på bilderna prickade vi den soligast och varmaste dagen att kolla in Angkor, när vi promenderade runt här var klockan 12, 35 grader varmt? Det är vartm vill jag lova. Inte en bris.
Sista templet av värde och lätt tvåan på coollistan. Tha Prohm! Enbart för att man inte tagit bort träden som växt över murar och tempel som man gjort överallt annars, det är grymt att se hur naturen äter upp det man en gång byggt. Lätt bäst atmosfär! Templet är även rätt känt för att man filmat här för Tomb Raider. Yay.
Vi såg galet många tempel igår, det går inte att minnas alla vid namn och till sist slutade vi fotografera alla småtempel. Bland annat för att kameran hotade med att äta upp bilderna. Det är nästan bara två tempel förutom de jag fotograferat som jag minns. Ena för att det är 50m högt och så pass litet att man inte gör annat än att klättra i supbranta trappor för att komma högst upp, inget för höjdrädda! (Lars stannade nere). Det andra är för att det i princip är helt bevarat, om än lite mossigt, trots att det är 1000 år. Och dessa minns jag inte ens namnen på. Förlåt...
Imorgon åker vi vidare till Bangkok, 10 timmar som enligt George ska vara våra värsta någonsin... Bussar som är så dåliga att det enda som slår dom är vägkvalitén. Sitta i knä på varandra och väskan och skumpa fram över stampad jord i några timmar. Det ser vi såklart fram emot. Från Bangkok åker vi till Chang Mai eller Pai, lite trekking innan vi åker tillbaka till Sverige :) Snart firar jag 100 dagar utan svensk mark! Och om 10 dagar sätter jag mina fötter där än en gång. Det känns nästan som ett äventyr det med! Vi ses snart :)