Fan, vad duktig jag är!

För att ni fullt och fast ska förstå hur duktig jag verkligen var idag, så måste jag berätta hur det gick för exakt  två år sen när jag skulle ta en spruta. Vi skulle åka till Thailand, jag skulle ta Havrix mot Hepatit A. Jag hade blivit lovad att man skulle ta sprutan i skinkan vilket är bra, för då slipper man se nålen. Men när sköterskan kom med sprutan sa hon att den tas i armen. Och jag fick ren panik. Reptilhjärnan tog över och allt jag hörde i huvet var FARA! FLY! FARA! SPRING! Så så fort sköterskan vände ryggen mot mig såg jag min chans, jag tog mitt pick och pack och kutade på måfå ut i vårdcentralen bort från faran/sköterskan. Emil, min dåvarande pojkvän, vart tvungen att springa efter, fånga in mig och trösta mig när jag storbölade, samt övertala mig att jag skulle gå tillbaka och ta sprutan. Jag är 100% sprutfobiker, och absolut inte rädd för smärtan, utan för nålen. Och så har det alltid varit, alltid en jätteblek Linda som svimmar så fort hon ser en spruta eller blodprovsnål, och ingen har egentligen någonsin vetat varför.

Så inse lyckan idag när allt som hände var lätt yrsel när sköterskan sa "den ena sprutan kommer svida ganska mycket", och jag vart tvungen att lägga mig ner. Den sved en hel del, och jag är fortfarande lite öm, men jag var inte ens nära att svimma! Under själva sticket var jag så gott som oberörd. That's one small step for me! Och Lars var nog rätt lättad efter alla skräckhistorier han hört om mig och sprutor, han behövde bara sitta där och titta på. Kändes ändå så sjukt bra att ha hans stöd! <3

SpruttaJag är jätteglad att det bara blev två sprutor idag också, en mot Japanska Encefalit och en mot Hepatit A + B, det vill säga en i varje arm. På sköterskan över telefon lät det som att jag skulle bli nåldyna, men mot salmonella och malaria är det ju bara tabletter, och det kan jag ta! Skulle köpa myggnät mot Malarian också. Lite irriterad är jag på att alla sköterskor/läkare säger olika saker, jag vågar inte ens lita på att jag fått alla vaccionationer jag ska ha, men antar att jag måste. Tre till sprutor är det förresten, och jag oroar mig mer för vad notan kommer landa på än hurvida jag kommer klara av att ta dom eller ej, åtminstone för stunden.

Jag är så jävla lättad nu, så nu ska jag unna mig själv något gott för att jag var så duktig. Kanske en bit av kladdkakan jag bakade igår? Hm :) Tjarå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0